Stämningsfull ”visafton” med Per Gessle

Av Thomas Edgren

växjö. Jag kan inte låta bli att citera Karl Bertil Jonssons pappas ord ”Det var för banne mej det finaste jag hört sen jag konfirmerades”. För dessa ord passar väl in som beskrivning av den stämningsfulla kväll som Per Gessle och hans band bjöd på i Växjö i måndags.
Per Gessle skapade en hemtrevlig kväll på konserthuset och utan några elektrifierade arrangemang märker man hur hans låtar blir helt annorlunda och vackra i ord och ljud. En publik som andäktigt tysta lyssnade på låtarna gjorde att minsta lilla ton från scenen gick fram bra och det var svårt att tänka sig att vi befann oss i ett stort konserthus, vi kunde lika gärna ha suttit bredvid honom på marken på den lilla enkla bakgård som rekvisitan ville skapa en bild av. Tillsammans med Pers anekdoter från olika händelser med Gyllene Tider och Roxette, med gitarristen Christoffer Lundquist som parhäst och bisittare, blir det en spontan mix av låtar och kul mellansnack.
Pers kompositioner blir som vackra visor som man gärna njuter av, de flesta tyckts helt nya i de smått annorlunda versioner de framförs i. Även Pers klassiska rocklåtar lyckas Per forma om till njutbara visor. En stor del av behållningen står Helena Josefsson för med sin mjuka röst. Duktig tjej som under många år körat på både Roxettes och Per Gessles spelningar.
Det är bara att tacka och ta emot för att Per Gessle, i kontrast mot alla år med sina rockkonserter, nu väljer att ge oss en stillsam trubadurkväll som den skicklige låtsnickrare han i grund och botten är.


Thomas Edgren