Som ett försvarstal för Araby

Av Hans Nilsson

VÄXJÖ. Medborgarscenens publiksuccé ”Älskade Araby” måste vara bland det mest spännande och udda som har framförts på Regionteatern i Växjö.
Tre boende från Araby står på en teaterscen och delar med sig av sina känslor och bilder av det invandrartäta området. Det blir till ett starkt försvarstal för deras älskade Araby.
Regionteatern Blekinge-Kronobergs ”Älskade Araby” har haft nypremiär och spelas nu i ett antal redan slutsålda föreställningar i Växjö fram till den 14 november.
Det var en stor publiksuccé i vintras innan corona och Regionteatern Blekinge-Kronoberg belönades med 2020 års mångfaldspris av Växjö kommun för föreställningen.

Pjäsen är en triumf för alla inblandade, men kanske främst för de civila aktörerna Iman Hussein, Ellie Stjerna och Maria Lopez, som alla bor i Araby, och för Andreas Dahl som står för manus och regi.
Andreas Dahl har gjort ett imponerande arbete med den här pjäsen. Bara själva ambitionen i sig är värd högsta betyg, och att sedan resultatet dessutom blir smått sensationellt är fantastiskt och inget man kan ta för givet.
”Jag tror att vi har visat en bild av Araby som inte visas annars och det betyder väldigt mycket. Pjäsen har nog gjort att folk i Araby känner en större stolthet”, förklarade Maria Lopez i Lokaltidningen i våras som kommentar till mångfaldspriset.
Men det är högst troligt att många Växjöbor har en negativ syn på Araby och inte förstår den stoltheten.

Ett område med kriminella gäng som strider om knarkmarknaden, med klaner och tystnadskultur, och ungdomar som kastar sten på blåljuspersonal och slår sönder polisstationen på Dalbo.
Polisens operativa avdelning, NOA, pekar sedan flera år ut Araby som ett av de särskilt utsatta områdena i Sverige. Ett område med så mycket problem att det kräver insatser från alla myndigheter och läget anses vara akut.
Men den mörka sidan av Araby ges inte mycket plats i den här pjäsen. Det är helt medvetet.
Många boende är rysligt trötta på att läsa och höra om problemen i Araby.
De anser att media ger bilden av att det bara är problem i området, de vill lyfta fram att det finns helt vanliga människor och väldigt bra saker även i Araby.
”Älskade Araby” är deras stora chans att förklara det för resten av Växjö via Maria Lopez, Iman Hussein och Ellie Stjerna.
De berättar om sina liv och känslor på ett väldigt öppet och naket sätt i pjäsen. Det känns ärligt och äkta. Levande.

Som publik kommer man dem så nära att man kan känna deras frustration. Man får förståelse för deras situation och för den trötthet de känner inför den stämpel de symboliskt går omkring med i pannan bara för att de är från Araby.
Hela föreställningen utgår egentligen från detta. Frustrationen hos de boende i Araby över att bli bemötta på ett visst sätt för att de är från den här stadsdelen och viljan att göra sin röst hörd och visa något annat.
De filmklipp med människor i Araby som så oerhört snyggt vävs in med jämna mellanrum under föreställningen ger skärpa och kratfullt understöd åt ambitionen att levandegöra området.
”Älskade Araby” blir till ett försvarstal för de människor som bor där och som känner sig hemma bland olika nationaliteter, kulturer och religioner. Alldeles oavsett vad andra anser om stadsdelen.
Alla tre aktörerna känns självklara i sina roller på scenen. De gestaltar tre olika sidor av Araby. Iman Husseins berättelser tar avstamp i religion och hudfärg, och Ellie Stjernas i kontrasten mellan klassiskt svenskt villasamhälle och Araby.
I Maria Lopez gestaltning löper den stolthet hon känner för Araby som en röd tråd genom föreställningen. Det blir den mest kraftfulla delen, kanske för att hon är äldst och den av de tre som har bott i Araby längst.
Hon har sett området förändras. Sett människor komma och gå.
Hennes rosenträdgård är den tydligaste symbolen för det goda i Araby. Den sköter hon som det vore ett litet barn. Ett av de där barnen hon själv jobbar med på förskolan om dagarna och som vi får se i ett av klippen.
Rosenträdgården blir en ljus och härlig kontrast till det mörker och de problem som finns i stadsdelen. Den visar på något hoppfullt, färgstarkt och kärleksfullt som kan växa och som är värt att vårda och ge näring.
Det är en väldigt vacker bild som träder fram och som återkommer i pjäsen.
Det är också en rosenträdgård som faktiskt finns i Araby i verkligheten. Innebär det då också att det finns ett verkligt hopp för Araby?

”Älskade Araby” spelas den 5 november, 6 november, 7 november, 11 november, 13 november, 14 november. Alla föreställningar är slutsålda.



hans nilsson