”Jag kom från helvetet till himmelriket”

Av Hans Nilsson

VÄXJÖ. Mats Gustavsson höll på att knäckas efter att ha blivit mobbad i nio år i skolan i Braås - men sedan 2013 är han en firad stjärna i Ensemble Cors föreställningar i Växjö. Nu senast gjorde han stor succé i ”Sista dansen på Bäckberga”.
- Jag kom från helvetet till himmelriket, när jag står på scenen går jag in i en roll och känner mig lycklig. Utan Ensemble Cor hade livet inte varit lika glatt, säger Mats Gustavsson.
När Ensemble Cor äntligen hade premiär på ”Sista dansen på Bäckberga” på Växjö teater i september bjöd de på en härlig och fartfylld dansföreställning.
Där fanns energi, humor, passion och spelglädje. Lokaltidningens reporter lämnade föreställningen med ett lyckligt leende på läpparna.
Alla aktörerna var duktiga och gav allt på scenen, men en stack ut lite mer än de andra i föreställningen som utspelar sig på ett mentalsjukhus någonstans i Småland 1969.

Det var Mats Gustavsson som spelar psykologen Arne Nilsson. Hans talang för komik, som han balanserar snyggt med svärtan i berättelsen, firade stora triumfer på scenen i tonfall i repliker och kroppsspråk.
Lokaltidningens reporter blev nyfiken på denna karismatiska scentalang. Vem är han egentligen? Varför vill han stå på en scen inför publik? Och vad har han för mål med det?
Det visar sig att Mats Gustavsson är 33 år och att han är från Skärsjömåla, en by i nordöstra delen av Växjö kommun nära Klavreström i Uppvidinge.
Där på en gård växte han upp med en pappa som drev Braås Järnhandel i många år och med en mamma som jobbade i äldreomsorgen.

När det var dags att gå i skolan fick han ta sig till Braås. Där gick han i Braås skola från årskurs 1 till 9. Det blev en mardröm för Mats som varade i nio år.
- Jag blev mobbad från ettan till nian, i hela grundskolan. Det var psykisk mobbning och det var ett helvete. De sa fula saker till mig och de var på mig hela tiden i skolan. På rasterna brukade jag gå runt för mig själv utanför skolan för att slippa mobbarna, berättar han.
- Varje dag hade jag en klump i magen när jag skulle gå till skolan. Jag mådde dåligt, jag var orolig och ledsen, och jag kunde inte förstå varför de mobbade mig. När jag jämförde mig med klasskamrater som satt bredvid mig kände jag mig inte annorlunda.

Mats ville göra något åt sin situation så att de slutade mobba honom. Han berättade för lärarna att han blev mobbad.
- Lärarna såg att jag blev mobbad, men de blundade. De sa att de skulle hjälpa mig och göra något åt det, men det hände inget, minns Mats.
Till slut hotade Mats föräldrar med att polisanmäla Braås skola om de inte gjorde något åt mobbningen. Men inte heller det gav något resultat, enligt Mats.
- Det var ett helvete för mig i skolan, jag gick inte hela nian. Jag slutade gå dit.
Mobbningen satte djupa spår hos Mats. Han var nära att bli knäckt som 15-åring och var tvungen att gå till psykolog för att hantera det.
- Jag gick i några år hos en psykolog, och det hjälpte mig bitvis, säger han.

Men snart skulle livet le mot Mats. Allt skulle bli bättre och han skulle slippa att bli mobbad. Det stora lyftet för honom var när han började på Kungsmad och gymnasiesärskolan i Växjö.
- Det var helt annorlunda jämfört med Braås skola, det här var himmelriket i jämförelse. Alla var snälla, både elever och lärare. I Braås skola hade jag bara en kompis under alla år, men på Kungsmad blev jag kompis med varenda kotte.
Efter fyra på Kungsmad väntade två års studier i teori och praktik på Ädelfors folkhögskola utanför Vetlanda.
- Det handlade om hur man ska klara sig själv i livet, så att man klarar sig utan sina föräldrar. Jag gillade att gå där, jag lärde mig mycket och fick många kompisar.

Mats flyttade från sitt föräldrahem i Skärsjömåla 2009 till en lägenhet i Braås. Där bodde han till 2018 då han flyttade till en bostad med särskild service i Växjö.
Han har en egen lägenhet, men i samma hyreshus finns det personal, så kallade bostödjare.
De besöker honom två gånger varje dag. Det finns även möjlighet att träffa bostödjarna i en lokal i huset som kallas för Träffpunkten där man kan fika och prata.
- Det är väldigt skönt att ha dem här. De hjälper mig med att styra upp vardagen så att jag får lite struktur. Det är en trygghet för mig.
Mats är på Röda korsets Kupanbutik inne i Växjö några dagar i veckan och jobbar. Under några år var han även på Papperian. Men när han fick höra om Ensemble Cor och deras föreställningar blev han nyfiken, och 2013 var han med i ”Fairytale”.
- Jag hade tröttnat på Papperian, och jag ville testa att stå på en scen. Man går in i en roll och kan babbla hur mycket som helst utan att man tar åt sig. Allt som är dåligt i livet kan läggas åt sidan, jag känner glädje när jag står på scenen.

Nu har han haft ledande roller i åtta föreställningar med Ensemble Cor, som består av 25 kvinnor och män i olika åldrar och med olika funktionsnedsättningar.
De arbetar som sångare, skådespelare, dansare och musiker på Studiefrämjandet varje torsdag som daglig verksamhet.
Regissören av föreställningarna, Anette Rosén på Studiefrämjandet Småland-Gotland, berömmer Mats för att han är så ambitiös och pluggar in sina repliker i manuset till varje föreställning så att de sitter som en smäck.
- Jag läser och övar på mina repliker nästan varje kväll, då sätter de sig mer i huvudet. När vi repeterar veckan innan en föreställning behöver jag inte ens titta i manuset längre.

Mats har ett bra liv idag, han har kompisar och intressen. Bland annat älskar han att läsa om historia och att se filmer som baserar sig på historiska händelser.
Han gillar att cykla och innan corona brukade han cykla till Grand Samarkand och sitta där och titta på folk.
Men det är Ensemble Cor som får hans liv att lyfta lite extra.
- Jag kan inte föreställa mig hur livet skulle vara utan Ensemble Cor. Jag ser alltid fram emot torsdagarna när vi ska träffas och öva. Jag går omkring på moln idag, istället för att känna mig som en dragkedja. Nu skulle jag vilja testa ståuppkomik, inom Ensemble Cors verksamhet, säger Mats Gustavsson.

hans nilsson