Det kan aldrig bli som förut - det kan bara bli bättre

Av Hans Nilsson

Det som händer ute i världen nu förändrar människan. Både på gott och ont.
Du kommer konversera med människor du aldrig trodde du skulle ha en dialog med.

Du kommer också upptäcka sidor hos nära vänner som du aldrig nånsin sett. Den du trodde du kände väl kan visa sig vara den mest egoistiska varelse du nånsin träffat.
Står bästa vännen stadigt med båda fötterna på jorden? Stadig och säker att lita på när det blåser som mest? Håller familjen ihop om den ödesdigra karantänen träder in och låser dörren om oss?
Pallar vi trycket? Är vi gjorda för att hänga 24/7?

Många frågor, undringar och funderingar som dyker upp. Kommer skilsmässorna att rusa i höjden? Vem är det du lever ihop med egentligen? Tid ges att lära känna varann på igen.
Låta kärleken vakna på nytt. Blir det största babyboomen om nio månader?
Hösten och vintern 2020 föds Generation Karanteens. Småfolket som ska ta över världen.
Vi är skyldiga dem försiktighet. Det kan aldrig bli som förut - det kan bara bli bättre. Vad tror du?
En bättre värld där alla börjar ta livet på allvar. Att krig stora som små läggs åt sidan och relationer stärks. Vi ser ju redan nu hur naturen och klimatet blomstrar och tar en chans att hela sig själv. Vatten blir renare och klarare. Luft som går att andas igen. Människor som tar ansvar och bryr sig. Världen stannar upp och vi börjar tänka. Tänka på vart vi är på väg. Hur vill vi ha det i framtiden? Vad vill vi ge till våra barn, barnbarn och barnbarnsbarn.

Nu har vi verkligen tid för eftertanke och samtal. I tider som dessa så är det så viktigt att vi inte tar avstånd utan bara håller avstånd. Det är stor skillnad det. En tänkvärd tanke. När det här är över så kommer vi att törsta på gemenskap och sällskap och då kommer uteserveringarna på gator och torg fyllas med glada människor.
Vi har med all säkerhet fått nya bekantskaper, blivit mindre arga, mer tacksamma och mer omsorgsfulla och hjälpsamma.
Men vi får inte vaggas till ro. Det är lätt i detta nu att luta sig tillbaka och tror att det inte drabbar mig. Jo, det drabbar dig. Kanske inte just nu, men det kommer att drabba dig oavsett du vill eller inte. Dessutom är du redan drabbad för du tillhör samhället och världen och det pågår där ute just nu.
Det är liten som visan Björnen sover. Ta det varligt annars blir det farligt.
Så håll avstånd, men ta inte avstånd och låt inte handens fem finger vagga dig till ro.