Sanningen bakom nyårslöftet

Av Josefin Petersson

Det nya året har börjat och likaså tiden för våra nyårslöften. Jag är en drömmare, en fixare, en hopplös romantiker och någon som alltid försöker nå mina mål. Jag lever för att skapa minnen, uppleva allt det fina med livet och spendera tid med människor jag älskar.

En ensamstående och stark mamma la grunden till min uppväxt. Att sikta högt, våga sticka ut och att alltid göra det jag drömmer om. Med henne började jag se världen och min passion till att resa var därefter helt orubblig. Nu, cirka 60 länder senare, är jag fortfarande inte mätt på allt det vackra vår värld har att erbjuda. Jag titulerar mig som en resenarkoman och landsamlare. Plånboken önskar såklart att jag istället valt att samla på bokmärken..

I tonåren spenderades mycket tid i stallet, på innebandyn eller i kören. Intressena var många och min dedikerade mamma kände sig nog stundvis som ett taxibolag.

Att stå framför kameran var också ett intresse som snabbt dök upp när innebandy-kompisens kamera åkte fram. Maskrosfält med knallgula kläder, höstiga outfits mot slitna fasader och märkliga poser i konstiga miljöer. Bilderna hamnade på sociala medier och till vår stora förvåning, köptes en av bilderna! Bilden skulle pryda omslaget av en tidning. Vi var lyriska och startskottet av min modellkarriär började här. Mitt första ”jobb”!

Första året på gymnasiet och skolan hängde stolt upp min framsida i tidningen. De hade en ”Wall of fame” för sina elever och jag minns känslan än idag. Jag kunde se tidningen i hela stan, endast 16 år gammal. Det kändes som att allt var möjligt och nu ville jag se hur långt jag kunde komma. Bilderna skickades, tillsammans med min vän, ut till flera agenturer, i hopp om att landa ett kontrakt. Vi mötte på lite motstånd där mina 169cm tyvärr inte dög i modellvärlden. ”Vacker men för kort”.

Två agenturer visade dock sitt intresse. Min stolta mamma följde med och signerade mitt första avtal. Jag tillhörde nu en agentur, en riktig modellagentur. Ett portfolio skulle byggas upp och min längd, hårfärg, ögonfärg, och mått skulle dokumenteras. Att hitta rätt poser, röra sig framför kameran och lära sig att jobba med en fotograf var helt främmande. Steg för steg lärde jag mig och på agenturens hemsida kunde jag nu bokas, jag, Jacqueline från lilla Alvesta. Det kändes så stort, overkligt och jag kontrollerade nog hemsidan ett tiotal gånger per dag.

I en värld av Nej-sägare var årets nyårslöfte att säga JA.
JA till att vara Lokaltidningens nya krönikör,
JA till nya bekantskaper,
JA till nya upplevelser,

Ni kommer få följa med mig på min resa bakåt i tiden, min modellkarriär, mina resor och yrkesliv. Jag delar framöver med mig om modell-livets sanningar och varningsflaggor, så håll utkik efter fortsättningen!

Jacqueline Andersson