Yvonne bär människor genom livets allra svåraste stunder

Av Josefin Petersson

ALVESTA. Från operascenen till begravningsbranschen, för Yvonne Tuvesson Rosenqvist har musiken, mötet med människor och viljan att göra nytta alltid gått hand i hand.

Musiken har funnits där så länge Yvonne Tuvesson Rosenqvist kan minnas. Allt började i kyrkans barn- och ungdomskörer. Planen från början var egentligen att bli polis, men livet tog en annan riktning. Efter arbete inom omsorgen och uppmuntran från människor runt omkring henne sökte hon till Operahögskolan i Stockholm och kom in.

– Då tänkte jag, vad har jag gjort nu, men de åren gav mig oerhört mycket. Jag älskade tiden på Operahögskolan, berättar hon.

Under många år arbetade hon som frilansande sångerska och medverkade i opera, musikteater och föreställningar runt om i landet.

– Jag minns särskilt galaföreställningen av Läderlappen när kung Carl XVI Gustaf fyllde 50 år. Alla kungligheterna satt i salongen. Det var lite speciellt och gjorde allt lite extra nervöst. Fastän jag inte var på scen den aktuella kvällen, utan satt i solistlogen beredd att hoppa in om kollegan blev akut sjuk, berättar hon med ett skratt.

Hennes liv förändrades däremot drastiskt 2011.

– Då jag blev erbjuden tjänst i receptionen på en begravningsbyrå sommaren 2011 hade jag precis mist min pappa och min svärmor och min mamma var märkt av cancer. Ett halvår efter pappa dog även min mamma. Inom loppet av 9 månader miste jag pappa, svärmor, mamma och min enda moster. Det var svårt att möta döden på det sätt jag gjorde, men det är också så att när man möter döden värdesätter man livet på ett helt nytt sätt, berättar hon.

Sedan dess har hon arbetat många år inom begravningsbranschen, ett arbete hon beskriver som både tungt, men också oerhört meningsfullt, men till slut blev arbetssituationen på dåvarande byrån ohållbar.

– Jag slutade inte för att jag inte ville jobba kvar i yrket. Jag trivdes jättebra med själva arbetet, men glädjen försvann och jag kan inte göra ett halvdant jobb. En begravning gör man bara en gång och då måste man ge människor det utrymme och den omsorg de behöver, berättar hon.

Efter att ha varit 14 år i branschen så har hon haft kontakt med många under årens gång. Efter hennes uppsägningstid var det några som ringde och så gärna ville att hon skulle hålla i deras anhörigas begravningar.

– Jag kände att jag fortfarande kunde och ville bidra på något sätt. Jag lärde känna Magnus Hedstig mina första år i branschen och tog kontakt med honom för att se om de behövde hjälp på Allbo Hedstigs begravningsbyrå, det gjorde de och så hamnade jag i Alvesta med omnejd. Jag ser verkligen framemot att få bli en del av Allbo Hedstigs begravningsbyrå och att få fortsätta att verka inom begravningsbranschen, berättar hon.

Yvonne Tuvesson Rosenqvist sjöng på sin första begravning redan som 14-åring och det var då hennes 18-årige kusin som förolyckades i en motorcykelolycka.

– Att sjunga på en begravning är något av det finaste man kan göra. Det är verkligen ett hedersuppdrag att vara stolt över att få vara en del av, berättar hon.

Trots att sången under perioder fått stå tillbaka har den aldrig lämnat henne helt.

– Sången är en del av mig och min identitet. Måste jag välja ett stycke som favorit så är det sista körsatsen ur Bachs Matteuspassionen, Wir setzen uns mit Tränen nieder. Den körsatsen är så vacker och det är främst musiken som talar till mig, berättar hon.

Kanske är det just där hennes styrka ligger, i förmågan att bära både musik och människor genom livets olika skeden.

– Jag känner att jag verkligen är ett med sången och att den är grundad och förankrad inom mig. Jag är lyckligare nu, det är musiken och sången som gör en stor del av det. Livet är fantastiskt att leva och jag ag är oerhört tacksam över allt jag fått uppleva, avslutar hon.

Josefin Petersson