Stort engagemang kring planeradkolmila – kulturarvet lever vidare

Av Cornelia Nilsson

RYD. Intresset för att engagera sig i den kommande kolmilan är stort. Redan nu har närmare hundra personer anmält sig för att delta i arbetet.
– Det känns jätteroligt. Vi var absolut inte beredda på att det skulle bli så här många, säger Joakim Ingemansson som är projektledare för kolmilan tillsammans med Ingmar Nilsson.

Vid mötet i tisdags förra veckan deltog omkring 70 personer och totalt har 96 personer hittills anmält sitt intresse för att hjälpa till. När den senaste kolmilan genomfördes för nio år sedan var motsvarande siffra runt 60 personer.

– Det är inte bara lokalt folk som vill vara med nu. Det kommer personer från Ronneby ända upp till Växjö, från Vislanda och Lönsboda ner till Arkelstorp. Det är ett väldigt stort område där många vill vara med på milan och det känns jätteroligt.

Kolmilan, som blir den femte i ordningen, kommer att resas cirka sex kilometer söder om Ryd, i Olofsbol nära Blekingegränsen. Kolmilan byggs av björkved och virket skänkts av lokala virkesföretag och tänds den 31 juli. Därefter turas, så kallade kolare, om att hålla vakt dygnet. Milvaktens uppgift är att övervaka kolmilan, reglera syretillförseln genom att hacka hål i täckningen och förhindra att milan brinner upp. Totalt har 70 personer anmält sig frivilligt till att stå som milvakt.

– Det brukar bli riktig folkfest när det här är igång. Man går vakt tre eller fyra timmar i taget, med tre personer konstant vid milan. Det kommer folk flera gånger om dagen för att titta, prata och se vad som händer.

När milan väl är igång planeras även aktiviteter för besökare. Det blir bland annat fikaförsäljning, musik, försäljning av t-shirts och serveringsbrickor med kolmilan på samt visning av hur en kolmila byggs upp.

Enligt gammal folktradition har kolmilan nästan alltid ett kvinnonamn. Namnet på årets mila är redan bestämt, efter att engagerade fått skriva förslag på kvinnonamn. Namnet hålls dock hemligt tills milan döps av präst traditionsenligt vid tändningen.

Syftet med kolmilan är tydligt.

– Vi gör detta för att bevara den gamla kulturen och för att umgås. Det är ett redigt familjeevenemang kan man säga. Från början känner man inte någon, men när milan är färdig känner man varenda kotte.

Projektet startade ursprungligen för att ta tillvara äldre generationers kunskap innan den gick förlorad. Två milor hann byggas tillsammans med äldre traditionsbärare innan de gick bort och arbetet har sedan dess fortsatt.

När kolmilan är klar i början av september öppnas den upp och kolet packas i säckar. Kolet kommer att både säljas och delas ut till deltagarna.

Arrangörerna beskriver årets kolmila som ett engagerande projekt. Joakim menar att det viktigaste av allt är att bevara kunskapen och föra traditionen vidare om hur en kolmila byggs på ett gammaldags vis.

Cornelia Nilsson