”Finns de som flyttar hit för att väva” – Vävstugan fyller 40 år

Av Cornelia Nilsson

TINGSRYD. På Dackegatan i det stora röda trähuset från 1914 med skylten Vävstugan på finns ett rum med högt i tak och fyllt av vävstolar där hantverket har levt vidare i flera decennier. I år firar Föreningen Vävstugan 40-årsjubileum och verksamheten fortsätter som vanligt. Den 21 mars hölls terminens vävlördag, då både nybörjare och vana vävare är välkomna att prova på.

Rosmarie Kroon anställd vävinstruktör, Marie Ericsson, vice ordförande och Irene Svensson, kassör i Föreningen Vävstugan har varit med sedan den startade för 40 år sedan.

I mitten av 70-talet startade Kerstin Jonsdotter tillsammans med sin man Folke Samuelsson vävstuga en trappa upp i huset, företaget Jonsa Vävtjänst. 1986 tog Föreningen Vävstugan över vävstugan på ovanvåningen.

Vävningen är till för alla oavsett om du är medlem eller inte. Det är i rummet på ovanvåningen, fyllt med vävar, som Rosmarie Kroon spenderar de flesta timmarna på dagen. Hon är nämligen anställda i den annars ideella föreningen och jobbar med att väva, förbereda vävar och ge vävarna handledning alla vardagar.

Till vävstugan kommer gäster inte bara från Sverige, utan från hela världen, bland annat från USA, Australien, Schweiz, Tyskland, Holland och Norge. Det finns till och med de som har flyttat till Tingsryd för att väva.

– Det är en vävare vi har som flyttat hit och är här nästan varje förmiddag och väver, umgås och hjälper till i föreningen, säger Marie.

Under föreningens 40 år har inte mycket förändrats. Många av dem som var med och startade upp föreningen när Jonsa Vävtjäns la ner är medlemmar än idag.

– Vi vill behålla konsten att väva, säger Marie Ericsson.

Syftet med föreningarna är att främja och utveckla den svenska vävkulturen, vilket de kämpar med att göra genom olika aktiviteter såsom vävlördagar som de håller en gång per termin. Då får nybörjare lära sig att väva. Trots att det inte är en så utbredd kultur bland yngre tycker de att framtiden för vävning och Vävstugan känns hoppfull.

– Medelåldern i föreningen är ju ganska hög. Det kan man ju inte sticka under stolen med. Men det känns som att hantverk är på uppgång. Vi har ju ändå en del yngre som kommer till oss på de här vävlördagarna, säger Irene.

Ett större orosmoln är föreningens ekonomi som de konstant kämpar med.

– Ekonomin har ju varit på fallrepet ett antal gånger. Men hur det nu än är så har vi lyckats lösa det, säger Irene.

Till vävstugan kommer personer inte bara för att väva, utan det fungerar också som en mötesplats för medlemmarna. Vid kaffebordet som Rosmarie, Marie och Irene sitter vid, står uppdukade kakor och knäckebröd. Här, i det lite trånga utrymmet med kök, kökssoffa, matbord och stolar, samlas ofta många medlemmar för att bara fika och prata.

– Det kan vara väldigt fridfullt rent mantalt att bara sitta och göra sin grej vid vävstolen, men det är också en social mötesplats även om man inte väver, säger Rosmarie.

Att väva kan ta år att lära sig och det är ingen enkel uppgift. Trots det ser det så lätt ut när inslaget puttas mellan de vertikala trådarna som kallas varpen. På ett år vävs sammanlagt omkring 200 meter mattor i vävstugan. På 40 år har det blivit åtskilliga längder tyg och resultatet finns i dag i många hem. Där fortsätter mattorna att användas långt efter att de lämnat rummet på ovanvåningen på Dackegatan.

Cornelia Nilsson