Vem är du? Vem är jag?

Av Josefin Petersson

Jag är en mogen (läs äldre) vit svensk man och tickar därmed tydligen ett antal boxar som beskriver vem jag är och vad jag står för. Inkrökt och konservativ, kategorisk och allvetande. Lite kränkt och en släng diskriminerande också, en reaktionär gammal gubbe helt enkelt. Om en djupare personanalys behövs finns ju sociala medier också. Kolla vänner och följare åt alla håll, grupper man tillhör, sidor och inlägg man gillar och så är hela analysen klar. Helt kontaktlöst utan att växla ett enda ord!

Okej, det var lite raljant men är det inte lite väl enkelt att sätta etiketter på människor baserat på rena antaganden? Tyvärr har vi en tendens att bemöta våra medmänniskor just utifrån sådana etiketter. Varför kan vi inte bemöda oss lite mer med att VETA i stället för att anta innan vi tycker? Vore rätt skönt om tonläget i många av våra tyckanden dämpades lite av det också.

Hudfärg, kön, ålder, sexuell läggning, sysselsättning, bildning, etnicitet, nationalitet, ideologi, religion, politisk hemvist och många andra egenskaper gör det möjligt att gruppera människor lite efter behov. Det blir ju så mycket enklare att hantera människor i välsorterade buntar med tydliga etiketter på. Exempelvis ”vit/man/60+/heterosexuell/ateist” låter som ett gäng trångsynta kufar man verkligen måste hålla koll på. Med hjälp av etiketterna kan vi särskilja goda från onda, närande från tärande, laglydiga från kriminella, eller?

Mängden kombinationer och etiketter blir nästan oändlig, här snackar vi mångfald. När vi jämför olika grupper människor med varandra så gör vi det vanligen för att peka på skillnader, inte likheter. Och för att identifiera problem, inte möjligheter. Lite för ofta slutar analyserna mer i politiskt tjafs än konkreta insatser. Visst kan vi ändra på det! Och åter igen, låt oss börja med att inte anta så mycket, låt oss i stället skaffa korrekta kunskaper om våra medmänniskor. Blir oerhört mycket lättare att tala samma språk och att tackla verkliga utmaningar tillsammans då.

Vi måste tänka med både hjärna och hjärta över hur vi vill fungera ihop med mångfalden runt om oss. Hur vill jag själv bli bemött? Vad kan jag göra för att bättre möta mina medmänniskor? Var möts vi? Vad och vart vill vi? Fluffiga frågor för en lång resa som redan är/borde vara påbörjad sedan länge.

Här vill jag understryka ALLAS gemensamma ansvar för att få helheten att funka, att visa respekt för att få respekt tillbaka samt att hitta lämpligaste balans mellan allas mänskliga rättigheter och skyldigheter.
Oavsett politisk hemvist..
Eller sexuell läggning..
Eller religion..
Eller ålder..
Eller..

Kärlek till er alla inför Jul!!

KramTorbjörn Ekengren