Utställning undersökervärdet i det oönskade

Av Cornelia Nilsson

KONST. Vad händer om vi slutar leta efter guld i marken och i stället riktar blicken mot det som redan växer i vår närhet? I utställningen Smålands Gullreserv använder konstnären Anna-Karin Arvidsson människans starka förhållande till guld för att undersöka värdet i något helt annat: det kanadensiska gullriset.

Utställningen visas på Italienska palatset i samband med Smålandstriennalen 2026. Vernissagen äger rum den 12 september.

Smålandstriennalen är en återkommande konsthändelse som arrangeras vart tredje år av Konstfrämjandet Småland. Inför årets upplaga samverkar över trettio medarrangörer runt om i Småland och Öland. Årets tema är ”Oro – Konst, beredskap, motstånd”, ett tema som tar avstamp i den osäkerhet som präglar samtiden.

I Smålands Gullreserv blir beredskap och motstånd en fråga om resurser och om vad vi egentligen betraktar som värdefullt.

Guld har länge haft en särskild position i människans föreställningsvärld. Materialet är förknippat med rikedom, makt och säkerhet, men dess utvinning har också lett till miljöförstöring, konflikter och mänskligt lidande. I orostider aktualiseras dessutom guldets betydelse som en del av statens valutareserv och därmed av samhällets beredskap.

Arvidsson vänder på perspektivet. I stället för det eftertraktade guldet står det kanadensiska gullriset i centrum som är en invasiv främmande växt som enligt projektbeskrivningen hotar den biologiska mångfalden. Gullriset sprids lätt och kan bilda täta bestånd som tränger undan annan vegetation.

Men tänk om även det oönskade kan bli en resurs? Det är en av de centrala frågorna i Smålands Gullreserv. Projektet undersöker om kanadensiskt gullris kan få ett materiellt eller immateriellt värde och vill samtidigt utmana oss att prova nya metoder för beredskap samt utmana vårt sätt att tänka kring vad som har ett värde. Inspirationen hämtas bland annat från processen att utvinna och bearbeta guld.

Utställningen blir en del av ett större konstnärligt försök att tänka kring beredskap.

Cornelia Nilsson