Horst upplevde nazismens och kommunismens fasor - fågeln har följt honom från Västberlin till Växjö

Av Hans Nilsson

VÄXJÖ. Konstnären Horst Eckhardt har ställt ut varje år på Växjö Konstrunda sedan 1994.Nu visar han ett 20-tal av sina skulpturer på konstrundan - nästa helg är han med på Sydosten på Kalmar Konstmuseum.
- Konst gör mig glad, och jag gillar att se att andra blir glada av min konst också, säger den snart 86-årige Horst Eckhardt.

Horst Eckhardt befann sig mitt i historiens omvälvande skeenden under sin uppväxt.

Han föddes 1940 i Nazityskland och växte upp i den lilla staden Meueselwitz i Thüringen i östra Tyskland. Andra världskriget präglade hans första år i livet.

- Som barn upplever man händelser på ett annat sätt, men jag minns bombningarna och att vi gick ned i källaren och ibland i en kolgruva för att söka skydd.

- När amerikanarna kom till Meueselwitz våren 1945 ställde de pansarvagnen vid vårt hus, och soldaterna kastade chocklad och tuggummi till oss barn.

- Sedan kom ryssarna, men de var fattigare än vi och hade inget att ge oss. De tog själva mat från bönderna utanför stan.

Horsts far var soldat i den tyska armén. För Horst var han en främmande man eftersom han låg ute i krigstjänst hela tiden.

- Min far var i norra Norge och vid Spetsbergen på Svalbard under kriget. Han kom tillbaka till Tyskland i slutet av kriget och blev krigsfånge hos amerikanarna.

- 1946 kom han hem igen, men jag kände ju inte honom. Jag lärde egentligen aldrig känna honom, berättar Horst.

Den del av Tyskland där Horst och hans föräldrar och fem syskon bodde hade hamnat i den sovjetiska zonen.

Det området ingick i det som snart skulle bli kommunistiska Östtyskland, DDR, efter kriget.

- I skolan ville de att vi skulle bli pionjärer och ha en röd halsduk på oss och läsa om kommunistisk ideologi. Det gillade inte vi barn.

Men snart skulle Horst slippa det. Hans far ville att de skulle lämna Östtyskland, och det gjorde de 1950.

- Min far berättade aldrig varför vi lämnade DDR, han pratade aldrig om kriget heller. En dag tog vi tåget till Leipzig och åkte sedan vidare till Västberlin. Där fick vi flyktingstatus.

Det var ett annat liv som väntade i Västberlin, som tillhörde Västtyskland. Där fick Horst lära sig engelska i skolan och han upptäckte också sin konstnärliga begåvning.

Från den tiden har han sparat en målning av en fågel som han gjorde 1950 när han var 10 år. Fågeln tycks ha satt djupa spår i hans liv. Målningen är med i en bok han själv har sammanställt om sitt konstnärsliv.

Från 1949 till 1961 flydde runt 2,7 miljoner människor från Östtyskland till väst via Västberlin.

Till slut byggde kommunisterna Berlinmuren 1961 runt Västberlin för att stoppa östtyskar från att lämna DDR via Västberlin.

- Vi kunde stå på avstånd i Västberlin och se hur muren byggdes, men man fick inte gå nära. Det var poliser på båda sidor som stoppade en.

- På det företag jag jobbade i Västberlin var det folk från DDR som jobbade, men efter att Berlinmuren byggts kom de inte mer.

Horst utbildade sig så småningom till mekaniker. I Sverige var det brist på den typen av yrkesfolk.

- Jag hörde att Sverige skulle vara ett fint och bra land, så 1962 åkte jag och några kompisar till Sverige och fick jobb på Bergs Smide i Gemla.

Efter några år i Gemla ville Horst testa något annat. Han mönstrade på ett svenskt handelsfartyg som reparatör.

Men 1969 gick han i land för gott och fick jobb på Fläkten i Växjö som mekaniker. Där hamnade han med tiden på laboratoriet och blev arbetsledare.

På fritiden hade han börjat använda sig av sin konstnärliga begåvning. Han hade flera utställningar och var med på jurybedömda utställningar.

Det var en av anledningarna till att han fick jobb som illustratör 1987 på Telub. Där var han fram till pensionen 2005.

Som konstnär har han arbetat med akvareller, koppargrafik, illustrationer, grafisk formgivning, skulptur och smidesskulptur.

Naturen är den stora inspirationskällan, även för hans skulpturer och smidesskulptur.

- Jag åker runt och frågar på byggen och hos lantbrukare i sydsverige om jag kan få deras skrot. Det är gamla verktyg och redskap, och jag får aldrig ett nej av dem. De är glada att de blir av med det.

Horst ser det som en form av återvinning där han förädlar ett gammalt kulturarv till något estetiskt tilltalande och med ett stänk av humor.

En koskälla får bli en koskulptur, och en gammal hacka får nytt liv i en av hans fåglar där en grepe blir till en vinge.

Att Horst ofta avbildar fåglar som skulpturer är knappast en slump.

Den första målning han gjorde i skolan i Västberlin som 10-åring var av en fågel som ser likadan ut som många av hans skulpturer - och den fågeln har följt honom in i hans konstnärsliv i Växjö.

Fåglar är en av de starkaste och mest tidlösa symbolerna för frihet. Kanske var fågeln som Horst målade som barn ett uttryck för hans starka längtan efter frihet efter alla upplevelser av krig, nazism, kommunism och flykt.

- Absolut ligger det något i det, säger Horst.

När han nu ställer ut på Växjö Konstrunda kan man se flera av de här fåglarna som skulpturer.

Han är även med på Sydosten på Kalmar Konstmuseum med en skulptur som visas från den 17 oktober till i januari 2027.

- Det är fantastiskt roligt att få visa de här sakerna i Kalmar och Växjö. Men Växjö Konstrunda har ju förändrats en del sedan 90-talet.

- Den stora skillnaden är att det är mer installationer och abstrakt konst nu. Idag ska det vara konst som är häftig och som upprör.

- De yngre är inte så intresserade av vackra tavlor, 0ch de äldre har redan så mycket konst hemma så de får inte plats med mer, förklarar han.

Hans NilssoN

Som barn upplevde Horst Eckhardt krig, nazism, kommunism och flykt. Att han ofta avbildar fåglar som skulpturer är nog ingen slump. Kanske är fågeln ett uttryck för hans längtan efter frihet som han burit med sig i livet. Foto: Hans Nilsson

Horst avbildar ofta fåglar som skulpturer. Foto: Hans Nilsson

En koskälla kan bli bli en koskulptur i Horst Eckhardts skapande. Foto: Hans Nilsson

Trädgården i hemmet är full av Horst Eckhardts skulpturer. Foto: Hans Nilsson

- Konst gör mig glad, och jag gillar att se att andra blir glada av min konst också, säger den snart 86-årige Horst Eckhardt. Foto: Hans Nilsson

Horst upptäckte sin konstnärliga begåvning i skolan i Västberlin. Den här målningen från 1950 är med i en bok han själv har sammanställt om sitt konstnärsliv. Foto: Hans Nilsson

Trädgården i hemmet är full av Horst Eckhardts skulpturer. Foto: Hans Nilsson

Som barn tvingades den idag 86-årige Växjö-konstnären Horst Eckhardt uppleva krigets fasor i Nazityskland och kommunismen i Östtyskland. Foto: Hans Nilsson