Fredrik, 86 år, fortsätter med äppelodlingen på Ugglekull

Av Cornelia Nilsson

UGGLEKULL. I mer än ett halvt sekel har Fredrik Franzén i Ugglekull tagit hand om äppelodling på Ugglekull. Men nu, när träden åldras och framtiden är osäker, börjar han trappa ner. Samtidigt håller han fast vid det som betyder mest – att hålla marken och gården öppen.

Historien om Franzéns äppelodling börjar långt innan Fredrik själv blev intresserad av att jobba med äppelodlingar. Gården har funnits i släkten sedan början av 1800-talet och fruktträd har länge varit en del av landskapet.

– På den tiden fanns det inte fruktodling som vi tänker idag. Det var fruktträd ute på ängar och på åkerrenar, berättar han.

Efter andra världskriget tog Fredriks far ett avgörande steg, nämligen att avveckla mjölkkorna och plantera fruktträd på åkermark. En modig satsning i en tid då fruktodling ännu var ovanligt.

När Fredrik tog över på 1970-talet, efter några lärorika år på fruktodlingar i Danmark, var det en naturlig fortsättning på familjens tradition. Då blomstrade verksamheten. På 70- och 80-talen var skördarna stora. Odlingen, som en gång omfattade sju hektar, är nu nere på två. Den största utmaningen idag är framtiden. Tanken på att odlingen en dag kanske står utan efterträdare väcker ett visst vemod.

– Det är svårt att få någon att ta över. Fruktodling idag ska antingen vara jättestort eller väldigt litet, där man säljer direkt till kunder.

Ugglekull är en plats fylld av tradition och kulturhistoria. En del av träden är nu uppemot 40 år gamla och närmar sig slutet av sin livscykel.

En del av marken har han redan arrenderat ut, men större delen sköter Fredrik fortfarande själv med hjälp under plockningen. Hans kärlek till naturen märks. Men än är det inte dags att lämna över gården. Han har alltid trivts bäst utomhus. Vid 86 års ålder har Fredrik en energi som imponerar. Han har har precis förnyat sitt besprutningscertifikat, vilket håller i fem år till och han planerar inte att gå i pension.

– Det började ju bli aktuellt för 20 år sedan kanske. Jag var redan då i pensionsåldern, men det blev aldrig av. Jag hade inte trivts med det.

Han tror att det är det dagliga arbetet som håller honom pigg. Visst känner han av åldern. Knäna är inte vad de en gång var, men stillasittande är inget alternativ.

När han får frågan om vad som egentligen känns mest meningsfullt med arbetet, dröjer han inte med svaret.

– Det är att hålla marken och gården öppen. Det tycker jag är väldigt viktigt. Generationer tillbaka bröt sten och odlade upp marken – det kan man ju inte bara låta växa igen. Det är väl en av orsakerna till att jag fortfarande vill jobba med detta.

– Och för att du är envis, lägger Frenséns fur till i förbifarten med glimten i ögat.

Fredrik Franzén tog över Ugglekulls äppelodling på 70-talet efter sin far. Foto: Cornelia Nilsson