Eleverna om sin tid på Wasaskolan – ”utan henne hade jag nog flyttat hem”

Av Cornelia Nilsson

TINGSRYD. Eleverna på Wasaskolan har haft sin studentbal på Korrö. I vackra klänningar och stiliga kostymer firade de sin tid i gymnasiet. Zelma Kerke som har gått samhällsvetenskapliga programmet och Hugo Samuelsson som har gått barn och fritid hade en lyckad bal. Inför studenten är det blandade känslor och nu berättar de om sin tid på Wasaskolan.

Den 5 juni kommer att vara deras sista dag på Wasaskolan, då tar de nämligen studenten. Hugo Samuelsson känner sig lättad. Han har haft en tuff gymnasietid med många motgångar. Anledningen till att han började på Wasaskolan var för att kunna gå NIU, vilket innebär att träning är en del av skolan. Hugo ville utvecklas och träna hockey och samtidigt gå på en liten skola. Han hamnade då på Wasaskolan, vilket han känner sig tacksam för idag.

– Jag skulle säga att min tid på Wasaskolan har varit superbra. Jag har trivts väldigt bra, och det har alltid funnits lärare där som stöttat en, både med skolarbetet och när det handlar om saker utanför skolan eller hockeyn. Det har verkligen känts som att man alltid haft någon att vända sig till, oavsett vad det gällt.

– Det finns nog få skolor som kan erbjuda den typen av hjälp som jag har fått här, det är i alla fall inget jag varit med om tidigare. Och det har verkligen varit väldigt bra för mig.

Det har inte bara varit lätt under de tre åren. Hugo kommer från Kungsbacka och han har många gånger tänkt tanken på att hoppa av. Men då har skolans lärare varit till stor hjälp. Cecilia Cato är en av dem som har stöttat honom.

– Cecilia har hjälpt mig otroligt mycket. Hon har alltid funnits där. Hon har varit en väldigt viktig person under de här åren och utan henne hade jag nog flyttat hem. Kanske redan efter första året, faktiskt.

Han tar med sig mycket positivt från sina erfarenheter från Wasaskolan.

– Hockeyn har verkligen varit en berg-och-dalbana för mig. Det har varit ganska tufft på ett personligt plan, och det blev inte riktigt som jag hade tänkt mig när jag flyttade hit. Jag trodde nog att jag skulle få ut mer av det än vad jag faktiskt gjorde. Samtidigt har det varit en lärorik resa. Jag har lärt mig att hantera motgångar på ett annat sätt än tidigare. Det är erfarenheter jag tror kommer vara värdefulla i framtiden, även om hockeyn inte riktigt blev som jag tänkt.

Trots motgångar inom hockeyn har han inga planer på att ge upp. Han kommer att fortsätta spela hemma i Kungsbacka, samtidigt som han ska arbeta och spara pengar inför framtiden.

– Jag har en färdig utbildning när jag har tagit studenten och tänkte fortsätta att jobba inom det. Jag har sökt till en vikariepool där jag kan vara vikarie på skolor och inom äldreomsorgen. Samtidigt kan jag också hålla på med hockeyn. Jag kommer att spela i samma division som jag har gjort under gymnasiet, vilket betyder att jag kommer att möta Tingsryd framöver, vilket blir spännande.

Både Hugo och Zelma lyfter fram den nära relationen till lärarna som något unikt med skolan. De upplever att lärarna verkligen lyssnar och engagerar sig i eleverna, inte bara i det som rör skolarbetet, utan även i andra funderingar och delar av livet. Det skapar en trygghet och en känsla av gemenskap som de värdesätter högt.

Zelma kommer inte heller från Tingsryd och har bott större delen av sitt liv i Stockholm. Hon ville gå på en mindre skola för det kändes skönt och för att lära känna de som går på skolan och lärarna bättre.

– Det bästa har varit gemenskapen på skolan, man kommer nära varandra, pratar med alla och har en naturlig kontakt med lärarna även på rasterna. Det har betytt mycket.

Zelma har blandade känslor inför studenten, men också en tydlig plan för framtiden. Hon har sökt fyra olika program på Linnéuniversitetet med en förhoppning om att bli antagen till kriminologi. Intresset för ämnet väcktes i trean på Wasaskolan, där eleverna fick välja ett valfritt ämne och för Zelma blev det just kriminologi

– Det är tack vare Wasaskolan som jag har fått en tydligare bild av vad jag vill göra i framtiden, avslutar hon.

Cornelia Nilsson