Äppelodling i ständig förändring – så påverkas frukten av varmare klimat

Av Cornelia Nilsson

ELLENÄS. Att driva fruktodling är inte längre vad det en gång var. För Per-Anders Almén, som odlat äpplen i över 35 år på Ellenäs vid sjön Åsnen, har åren bjudit på både framgångar och utmaningar.

Vid Ellenäs fruktodling, precis intill sjön Åsnen, är doften av mogna äpplen tydlig. Rader av gamla träd breder ut sig över ängsmarken. Deras grenar är tunga av röda frukter. Träden är knotiga och ojämna, formade av årtionden av skördar. Per-Anders Alméns odlingar sträcker sig över sex hektar. Främst ängsodling, en gammal metod som i dag räknas som ett kulturarv.

När Almén tog över gården efter sin far på 1990-talet var det bland annat föreningslivet som höll ihop fruktodlarna. I dag är bilden en annan.

Efterfrågan har förändrats. Förr kom kunderna med stora lådor för att köpa på sig äpplen inför vintern, och många visste hur man bäst förvarade frukten. I frigolitlådor på balkongen eller i en sval källare. Det var en tid då kunskapen om lagring och hushållning var självklar. I dag ser det annorlunda ut.

– Den yngre generationen köper bara ett par kilo åt gången och äpplen har blivit mer av en färskvara.

Almén menar också att hela försäljningskulturen har förändrats från att han sålde till hela föreningar, till att han idag säljer till enskilda personer.

De senaste årtiondena har klimatet också satt sina spår.

Tidigare var odlingen enklare och klimatet mildare. Per-Anders Almén minns hur han förr kunde plocka äpplen och plommon hela dagen, lägga det i lådor utan kylning och vänta tills lastbilen kom för att hämta frukten dagen efter. Men i början av 2000-talet märktes en förändring. Solen blev hetare, plommonen mjuknade redan ute i odlingen och de som saknade kylrum fick se sina skördar nedklassade. Odlarna tvingades att installera kylcontainrar på gårdarna om de ville att skörden skulle hålla.

– Solen blev så stark att man inte längre kunde arbeta mitt på dagen. Förr kunde man spruta och sköta träden dygnet runt, men nu får man hålla sig till tidiga morgnar, sena kvällar och nätter för att frukten inte ska få skalbränna.

För honom blev det ett tydligt tecken på klimatförändringarna.

– Det är inte mycket att göra åt det. Man får anpassa sig och jobba när solen gått ner.

Dessutom har nya skadeinsekter och svampsjukdomar tillkommit, vilket gör odlingen mer komplicerad. Gamla sorter som Gravensteiner och Lobo är särskilt känsliga.

– Man blir aldrig fullärd. När man lärt sig en skadegörare så kommer det en ny, säger han.

Årets säsong är en mellansäsong. Frost i blomningen, torka och lågt grundvatten har satt sina spår.

– Jag tycker äpplena är rätt torra i år. När man biter i ett Gravensteiner vill man att det ska spruta saft, det gör det inte riktigt i år.

Trots svårigheterna håller han fast vid sitt yrke.

– Det är mycket jobb, men också en livsstil. Det är ju glädjen i att få skörda fina produkter som gör det värt det.

Per-Anders Alméns tips: Äpplesorter värda att odla

Sommaräpple: Astrakan är en tidig sort, frisk och fräsch smak.

Höstäpple: Filippa är en lite borglömd sort som som är syrlig och svampresistent, förr kallad matäpple.

Höst/vinter: Ingrid Marie är en klassisk sort, rik smak, men kan bli lite mjölig vid lagring.

Höst/vinter: Gravensteiner är en äldre sort som enligt Per-Anders Almén är fantastisk. En saftig och syrlig äppelsort.

Vinteräpple. Belle de Boskoop är en gammal sort med syrlig smak som håller sig länge. Bra till Paj

Prydnadssort: Urshults kungsäpple är ett vackert, rött äpple. Dekorativt till jul, men mild i smaken.

Modern sort: Aroma ät vanliga i handeln, korsning mellan Filippa och Ingrid Marie. Discovery är ett sött äpple. Generellt sätt klarar sig moderna äppelsorter bättre från angrepp.

Cornelia Nilsson

Enligt Per-Anders Almén har 2025 varit ett mellanår för äppelodlarna. Foto: Cornelia Nilsson