Skrämmande berättelse om cancelkultur och identitetspolitik

Av Hans Nilsson

VÄXJÖ. Nyligen var Sara Kristoffersson, professor i designhistoria på Konstfack, i Konsthallen i Växjö för att berätta om när hon drabbades av cancelkultur, värdegrund och identitetspolitik.
Bara för att hon ifrågasatte det rimliga i att se namnet Vita havet som ett uttryck för rasism.
En skrämmande berättelse som ledde till att Sara Kristoffersson skrev boken "Hela havet stormar" som handlar om hur vuxna människor på en statlig myndighet försökte mobba ut henne med hjälp av cancelkultur.

Sara Kristoffersson är konstvetare och professor i designhistoria på Konstfack i Stockholm. Hon hamnade rejält i blåsväder på Konstfack vintern 2021 efter att ha lyft frågan om namnet på skolans utställningslokal - Vita havet - verkligen kunde betraktas som rasistiskt.
Studentkollektivet Brown Island ansåg nämligen att utställningssalen Vita havet på Konstfack var rasistiskt på grund av att namnet kunde uppfattas som kränkande. Studenterna ville döpa om utställningssalen.
Sara Kristoffersson skrev då en debattartikel och ifrågasatte det rimliga i att se namnet Vita havet som ett uttryck för rasistiska strukturer.
De studenter som ansåg att Vita havet var rasism slutade snart på Konstfack. Då fick Sara Kristoffersson istället 44 lärare på skolan emot sig i en kampanj som närmast var att likna vid mobbning. De 44 lärarna undertecknade en namninsamling mot Sara Kristoffersson för att hon offentligt lyft frågan om namnet Vita havet var rasistiskt.
Sara Kristoffersson stod helt ensam utan att riktigt förstå varför.
Hon skrev sedan boken "Hela havet stormar" om sina upplevelser av Vita havet-debatten. Boken kom ut i maj 2022 och beskrivs som en naken fallstudie från en myndighet, som ställer frågor av principiell vikt för oss alla.
Om detta berättade Sara Kristoffersson för ett par veckor sedan i Konsthallen i Växjö i ett arrangemang av Det fria ordets hus.
Bråket om Vita havet handlade om cancelkultur, värdegrund, ängslighet och identitetspolitik och vad som händer när myndigheter och deras anställda tvingas förhålla sig till aktivism.
Vad hände med sakargument, förnuft och kunskap? Är det rimligt att vi låter känslor, upplevelser som är politiska uppfattningar styra hur våra myndigheter och institutioner arbetar?
På en avdelning var en anställd ensam om att inte skriva på namninsamlingen mot henne, berättar Sara Kristofersson. Men han sade upp sig istället för att jobba kvar. Sara Kristofersson jobbar kvar på Konstfack, men hon är inte på plats mer än nödvändigt, säger hon.
Sara Kristoffersson fick ett stipendium från Lars Vilks minnesfond i höstas. Hon känner att det betydde en hel del för henne med tanke på vad som hade skett på Konstfack.
Vid årsdagen av konstnären Lars Vilks död den 3 oktober 2022 hölls en minnesstund i Höganäs i Skåne med föreläsningar om Lars Vilks konstnärskap, yttrandefrihet och demokrati, hot och terror.
Stiftelsen som förvaltar hans gärning delade ut Lars Vilks stipendium för konst och yttrandefrihet på 25 000 kronor till Sara Kristoffersson. Stipendienämnden bestod av Expressens Karin Olsson, Dunkers utställningsansvarige Martin Schibli, Sveriges Radios Mårten Arndtzén, fotografen Elisabet Olsson och Anneli Sjöborg, kultur- och fritidschef i Höganäs.