VÄXJÖ 2023-12-18 KL. 10:17

Kvinna i Växjö får behålla kopparmynt från 1700-talet

Av Hans Nilsson

VÄXJÖ. En 75-årig kvinna i Växjö får behålla tre kopparmynt från 1764, 1802 och 1867 som hon skickade in för bedömning. Riksantikvarieämbetet har beslutat att det inte finns anledning att lösa in kopparmynten.
- Jag vet inte vad jag ska göra med mynten, jag har ingen nytta av dem, säger den 75-åriga kvinnan, som önskar att vara anonym.

Kvinna i Växjö får behålla kopparmynt från 1700-talet
De tre kopparmynt, från båsa sidorna av mynten, från 1764, 1802 och 1867 som den 75-åriga kvinnan i Växjö skickade in för bedömning och som hon får behålla. Foto: Skärmbild


De tre kopparmynten från 1764, 1802 och 1867 har gått gått i arv i släkten på den 75-åriga kvinnans mans sida.
Hennes mans farfar bodde i Hökhult utanför Lenhova i Uppvidinge kommun.
- Kopparmynten är från när vi har rensat upp i dödsbon och sedan hade de bara legat här nånstans i 50 år. Så jag och min man tänkte att länsstyrelsen skulle få titta på dem, förklarar kvinnan.
Kvinnan lämnade in de tre kopparmynten till länsstyrelsen i februari 2022. De bad Riksantikvarieämbetet att bedöma om staten skulle lösa in de fynd som kvinnan och mannen i Växjö hade behållit från den äldre släktingen i Uppvidinge.

Eftersom själva fyndplatsen är okänd får kvinnan behålla mynten.
De två mynt som är från 1764 och 1802 räknas som fornfynd, enligt Riksantikvarieämbetet. Det tredje myntet från 1867 räknas däremot inte som fornfynd.
Riksantikvarieämbetet har med stöd av kulturmiljölagen beslutat att inte lösa in de tre kopparmynten från okänd ort i Småland. Fynden kan därför kvarstå i anmälarens, det vill säga, kvinnans ägo.
- Ja, jag har fått veta av Riksantikvarieämbetet att jag får behålla mynten, men jag har inte fått dem skickade till mig än. Jag vet egentligen inte vad jag ska med dem till, säger kvinnan.
- Jag tror inte jag behåller kopparmynten, utan jag frågar väl Smålands Museum i Växjö om de vill ha dem.

Om man hittar ett fornfynd som helt eller delvis består av guld, silver, brons eller annan kopparlegering är man skyldig att erbjuda staten att lösa in det mot betalning. Det kallas hembudsplikt.
Bara upphittaren har rätt till ersättning för hembudspliktiga fynd som denne själv har påträffat. Kvinnan i Växjö är inte upphittaren och har därför ingen rätt till inlösensersättning, men hon får behålla fynden.
hans nilsson