Kronoberg tog emot tusentals fångar från koncentrationsläger 1945: "En enorm insats"

Av Hans Nilsson

VÄXJÖ. Den 3 maj 1945 kördes de första tågtransporterna med befriade fångar från koncentrationsläger mot Kronobergs län. Med kort varsel ordnades över 30 karantänförläggningar i länet. Vid slutet av 1945 hade totalt 3 500 befriade fångar inkvarterats och vårdats i länet.
- Det här mottagandet var en enorm insats av folk i Kronoberg, säger Samuel Palmblad, Kulturparken Smålands 1:e byggnadsantikvarie.

Mot slutet av andra världskriget fördes flera tusen befriade fångar från arbets- och koncentrationsläger i Tyskland till Skåne - och sedan vidare till Kronobergs, Hallands och Jönköpings län.
Det fanns ett tryck från Danmark och Norge på Sveriges regering att man skulle hjälpa till och ta hand om dessa människor. Särskilt med tanke på att Sverige ansågs ha kommit lindrigt undan i kriget.
Det här påminde Samuel Palmblad om nyligen när han presenterade sin nya bok med titeln ”Mobilisering för mottagande - Koncentrations- och arbetslägerfångar vårdade i Kronobergs län 1945”. Den ges ut av Kronobergs läns Hembygdsförbund i ett samarbete med Kulturparken Småland och Smålands museum.

Boken är en fördjupning av det arbete som startade med utställningen ”Vägen till Frihet” som visades på Utvandrarnas hus 2022.
Idén till att skriva den föddes efter att anhöriga till de flyktingar som vårdades i Kronoberg 1945 hörde av sig till Smålands Museum och letade efter information om namn på byar och lägerplatser i länet, förklarar Samuel Palmblad.

Från den 3 maj 1945 till slutet av det året kom runt 3 500 befriade fångar till Kronobergs län. Här inkvarterades de oftast i mindre byar, sattes i karantän och fick vård.
Några blev kvar här, men de flesta lämnade Kronoberg och återvände till sina hemländer.
- De kom bland annat från Frankrike, Ungern, Belgien, Polen, Holland och det fanns judar bland dem, men de flesta var katoliker och den största gruppen var polska kvinnor, berättar Samuel Palmblad.

Det märks på Samuel Palmblad att det har varit ett mycket speciellt uppdrag att söka i tidigare outforskade arkiv i ämnet, läsa gamla tidningsartiklar och att intervjua människor som var med eller som har koppling till mottagandet.
Han berättar att han blev starkt berörd av den insats som gjordes av folket i Kronoberg och av den genuina tacksamhet man möttes av från de befriade fångarna.
- Folk i lokalsamhällena ställde upp. Det fanns en inställning bland folk i allmänhet att ”vi måste göra något för att hjälpa de här människorna”. Det var en enorm insats, slår han fast.
- När man visste att det skulle komma 200 fransyskor till Braås, till exempel, så byggde man 200 sängar på natten innan de anlände.
Sverige var ett annat land då. Människor levde i ett tillstånd av krigsberedskap och samhället var organiserat därefter.

Myndigheterna kunde peka med hela handen och bestämma att ett pensionat, en skola eller en kyrka skulle användas för att inkvartera flyktingarna.
- En order gick ut till Länsstyrelsen i Växjö att man snabbt skulle upprätta och färdigställa 34 karantänförläggningar i Kronoberg. Med bara ett dygns varsel löste man uppgiften i vårt län med att ta emot människor för karantän eftersom man var rädd för smittspridning, säger Samuel Palmblad.

Länsstyrelse, kommuner, enskilda medborgare, landsfiskaler och frivilligorganisationer löste tillsammans de uppgifter som Kronoberg fått.
Sängar skulle byggas, byggnader tas i anspråk, sanitetsbindor och toalettpapper ordnas, latriner grävas, stängsel sättas upp, sängkläder ordnas, mat erbjudas och personal vaccineras.
Det beslutades att Flickskolan på Söder i Växjö skulle bli ett beredskapssjukhus. Eleverna fick gå hem och istället gjorde man i ordning 132 vårdplatser på skolan.
- Fredagen den 4 maj 1945 klockan 20.47 rullade tåget in på stationen i Växjö från Lund med ett hundratal franska och polska kvinnor som räddats från koncentrationsläger i Tyskland. Hälften av dem var så sjuka att de fick bäras bårar till flickskolan, berättar Samuel Palmblad.

Det var en helt ny värld som öppnade sig för kronobergarna när flyktingarna anlände. Visst skedde det incidenter i byarna.
- När det kom 200 fransyskor till Braås så var det klart att det var en speciell händelse. Det lockade många ungkarlar på bygden till lägret. Det ska ha kastats sten på rutorna för att fransyskorna skulle komma ut, berättar Samuel Palmblad.
En del kronobergare gynnades av den stora mottagningen av flyktingarna.
- Många bönder fick hjälp med jordbruket. När karantänstiden var slut så skulle flyktingarna ut och jobba. Det fanns en stor grupp med polska kvinnor som ville jobba i lantbruket, en del av dem stannade sedan här sedan, säger Samuel Palmblad.
Men det fanns mörkare sida också. Vissa fångar anklagades för att ha samarbetat med tyskarna i koncentrationslägren.

De pekades ut av andra fångar och man samlade dem i speciella läger. Ett sådant inrättades i bygdegården i Hynnenäs. Dit överfördes 20 fransmän från lägret i Lekaryd efter att de hade betecknats som samarbetsmän.
- När det krisar till sig i livet kommer människors bästa och sämsta sidor fram, säger Samuel Palmblad.

hans nilsson