Finstämt med Py Bäckman på Växjö Teater

Av Hans Nilsson

VÄXJÖ. Py Bäckman är en erfaren artist som gett oss både kommersiella låtar och kyrkliga aster under fler decennier. I torsdags uppträdde hon inför en till bristningsgränsen fylld Växjö Teater.

Även om rösten inte håller helt ut för Py numera, hon har ju alltid haft en lite speciellt krävande röst, vill många ännu gärna höra henne sjunga sina kompositioner, varav flera har blivit ”evergreens”. Som ”Stad i ljus”, som hon skrev för Tommy Körberg och som vann den svenska schlagerfinalen 1988, ”Halleluja”, Leonard Cohens paradlåt, som fick svensk text av Py 2008, ”Con Cordelia”, som skrevs inför den välkända svenska ANC-galan i Scandinavium1985 och ”Camelot”.

Med ett band bestående av musiker på keyboards, elgitarr, elbas och trummor – blir konserten ömsom rockig, och ömsom av det lugnare finstämmiga slaget. Något som passar bra i den intima och vackra teaterlokalen.

Mellan låtarna pratar Py lite kring sin musik, och det blir även diktläsning.

En speciell hyllning gör hon till sin mamma, vilken hon var väldigt bundis med, med låten ”Oh mamma”, som skrevs till minne av henne när hon avled. Så bjuds vi även på en hyllning till Pys stora barndomsidol Elvis; ”Min ängel i radion”, med åtanke om att hon älskade att höra Elvis låtar på Radio Luxemburg på den tiden.

På det hela en hemtrevlig tillställning, som börjar med ”för allmänheten” lite mer okända låtar och avslutas med paradnummer som väcker rungande applåder.

Den låt som man saknar är dock ”Koppången”, som skrevs ihop med Kalle Moreaus 1999. Men kanske den utelämnas med avsikt – den passar ju bättre i juletid.

Fotnot. Förra året fick Py Bäckman Evert Taube-priset för ”att ha utvecklat en röst som förenar det intima med det universella och det vardagliga med det existentiellt sublima”.

Thomas Edgren

”Stad i ljus” – ett kuttersmycke som vi givetvis får höra mot slutet av Pys konsert. Foto: Thomas Edgren.

Py berättar om sin mor som hon var väldigt fäst vid och sjunger så ”Oh mamma” till hennes ära. Foto: Thomas Edgren