"Förlåt fröken, men vi serverar inga djungeldjur här"

Av Josefin Petersson

KRÖNIKA.“Welcome to this technical mess!” Så sa den svenske chefen när han öppnade mässan i London. Det gick ju så där! Ofta är svenskar bättre än många i andra länder, men inte alltid så bra som vi tror.

För några år sedan reste jag runt och genomförde djupintervjuer med chefer på olika exportföretag i vår region. Jag frågade bland annat om behovet av språk och vilken påverkan bristande språkkompetens kan ha på affärerna med andra länder. En chef sa då att ”den enda gången jantelagen inte gäller i Sverige är när du frågar en svensk om han eller hon är bra på engelska. Då svarar nästan alla att de talar och skriver flytande.” Det visade sig att de fick köpa in språkkurser till i stort sett alla. När jag frågade om språkkompetensen i tyska, eftersom Tyskland är vår största handelspartner, svarade en annan chef: ”Vi anställde en tysk som löste problemet.” Med andra ord, utan språk inga affärer!

Alla som känner mig vet ju att jag älskar språk. Därför ville jag på min första resa till Lübeck kunna beställa maten på perfekt tyska. Satt och övade på färjan ner. Jag hade bestämt mig för att beställa en lövbiff. När det blev min tur sa jag ”Ich hätte gern ein Löwenbiff” (lejonbiff!). Kyparen tittade på mig och sa ”Entschuldigung, Fräulein aber wir servieren keine Dschungeltiere hier” (Förlåt fröken, men vi serverar inga djungeldjur här). Hela bordet gapskrattade och jag skämdes som en hund.

Sedan fortsatte jag att plugga tyska och det var alltid lika kul: tentafester, pedagogiska och motiverande lärare och studieresor till Tyskland. Efter en del flyttande hamnade jag i Gnosjö. Där finns det ju alltid jobb. Jag var fast i tyskan och fortsatte plugga fler kurser på Högskolan i Växjö samtidigt som jag undervisade. Det var kul, för företagen där behövde ju säljare och chefer som kunde tyska. Hur ska man annars kunna sälja och skriva avtal? Började även jobba som guide på bussresor till Tyskland. När jag passerade gränsen vid Friedrichstraße för fjärde gången under 1989 åkte jag fast i tullen i Östberlin eftersom hela mitt pass var fullt av DDR-stämplar. Tack vare min tyska lyckades jag ta mig ur knipan. I november samma år föll Berlinmuren och alla ville plugga tyska. Efter ett tag hade mina lärare på högskolan så mycket att göra att de frågade om jag ville hjälpa till med ett par kurser. Jag tackade givetvis ja. Numera forskar jag även i andraspråksinlärning och det är ett spännande område. Talar du flera språk, använd dem. Språk öppnar alltid dörrar och gör ditt liv rikare.

Christina Rosén, universitetslektor på Linnéuniversitetet