Ett nytt år är här, igen..

Av Josefin Petersson

O ch inga nyårslöften blev det för min del. Skälet är enkelt, man verkar ju aldrig kunna hålla nyårslöften så varför lova något överilat? I synnerhet mitt i natten och under inverkan av rusdrycker.. Förresten, jag kan omedvetet ha hakat på någon trend där; sociala medier var det här årsskiftet uppfriskande befriat från tusentals ointressanta nyårslöften!

Nu tänker jag mest på överambitiösa löften som att sluta snarka, peta näsan, svära, dricka öl/vin och andra dåliga samveten. Eller att jag ska börja träna regelbundet, äta rätt, sova tillräckligt och tvätta håret minst en gång om dagen. Viktiga och livsavgörande beslut helt enkelt.

Jag tar sedan många år tillbaka sådana beslut när skäl eller behov uppstår. Det kan ske precis när som helst och besluten kan vara varierande väl underbyggda; i många fall nördar jag ner mig fullständigt och i andra fall följer jag helt spontana lustar (infall alltså). Brukar funka hur bra som helst! Och jag undviker att samla på mig för mycket dåliga samveten, det överlåter jag till proffs. Du vet alla de där som ständigt säger ”jag borde, du borde, vi borde, alla borde”.

Om jag tar livet med en klackspark? Absolut inte. Livet består även för mig av ständiga prioriteringar och vi prioriterar (tack och lov) olika. Men rackarns vad vi kan bränna tid på att vara oense med vår omgivning om vad som är viktigt. I stället för att göra något konkret åt det vi upplever behöver fixas. Det verkar ofta vara viktigare att dagarna i ända kasta paj på sociala medier än att exempelvis ta sig till havet och rensa plast från stränderna. Aj.. Kände sig någon kränkt där? Någon som inte har tid att ta sig till havet? Som sagt, prioriteringar.

Vi oroar oss alla över nästan samma saker och står inför många liknande utmaningar. Och vi vill nog alla göra insatser som betyder något även i det stora perspektivet. Men att oavbrutet bara snacka om vad som borde göras, hur, vem som borde göra det och att alla borde tycka samma sak ger absolut noll effekt. Bekräftelsebehov och personlig prestige verkar alldeles för ofta skymma viktiga sakfrågor och vägen framåt, både för statschefer som gruvarbetare (ursäkta det raljanta exemplet).

Uj vad det blev flummigt.. Nu är det läge att jag ger mig själv superklyschan ”mindre snack och mer verkstad” igen och får något gjort, brukar funka ett tag i alla fall. Vad tänkte du hinna med idag?

PS. Kom på att jag faktiskt uttalade ett ganska rejält nyårslöfte till mig själv och frun: att göra 2023 till det bästa året hittills! Hur? Inte aning. När? Varje dag. Varför? För att vi förtjänar det.

Hade nästan glömt det.. ;)

Torbjörn Ekengren