Debatt - Thomas Haraldsson(C): "Jag känner mig obekväm!"

Av Hans Nilsson

Debatt: Klockan är 23.15, här sitter jag på en nästan folktom Centralstation i rullstol utan fungerande hissar.
Ni som känner mig vet redan, och ni som läser denna krönika kommer få en närmare inblick i mina tankar kring alla människors lika rätt och värde, kampen mot orättvisor och självklara saker i vårt samhälle som många tar förgivet ”bara fungerar”, men som inte gör det.

Samtidigt hur viktigt jag tycker det är att skilja på privatliv och vad jag driver för politiska frågor.

Jag ser mig själv som en bred politiker som driver frågor av många olika karaktärer och aktar mig för att använda mina privata problem i de frågor jag driver offentligt.

Därför är jag just nu obekväm med att drag upp egna upplevda problem i samhället som uppstår på grund av mitt funktionshinder.

Samtidigt, om inte jag som offentlig person och som har orken att belysa dessa problem på ett trovärdigt sätt, vem ska då göra det? För några veckor sedan var det Pride-vecka i vårt län. Jag står bakom allt som lyfts fram under veckan som har med HBTQI-personers rättigheter att göra, men för mig är det också en vecka som handlar om icke diskriminering med dess samtliga grunder samt om alla människors lika rätt och värde. Dessa värderingar är viktiga året om att kämpa för!

Låt mig ta er med på en tågresa som jag nyligen genomförde. Mellan vilka orter är i sammansamanhanget inte viktigt, det är principen och problemen som uppstår jag vill belysa.

Min resa började sent en fredagskväll från Alvesta station. På grund av banarbete var restiden till Stockholm förlängd med ca 1,5 timme, men bortsett från det hade jag en bra tågresa med serviceinriktad personal. Det finns absolut mer att önska kring tågen i Sverige generellt utifrån tillgängligheten för funktionshindrade, men det är en annan krönika. Väl framme i Stockholm strax innan midnatt skulle jag snabbt och enkelt ta mig från Centralstationen till hotellet. Eftersom jag till stora delar sitter i rullstol skulle jag ta hissen från plattformen.

Döm av min förvåning var båda hissarna ur funktion utan personal på plats eller information. Det enda sättet att ta mig från plattformen var via trappor. Det journummer som fanns i hissen gick till hissbolaget som sade att privatpersoner inte kan göra en felanmälan, utan det måste fastighetsägaren, det statligt ägda Jernhusen göra. Varför fanns då inget nummer till dem??? Senare efter kontakt med Jernhusen visade det sig att just dessa hissar har Trafikverket ansvar för. Så inte nog med att hissarna inte fungerade så fick jag fel information från det journummer som fanns att tillgå. Så ingen hjälp kunde fås av dem som borde ha ansvar. Vad göra? Jag såg två alternativ. Ringa larmnumret 112 eller be någon vänlig i närheten hjälpa mig. Eftersom jag ansåg att andra är i större nöd blev det att fråga några i min närhet, vilket blev två tågkonduktörer som just avslutat sitt arbetspass. Jag känner mig obekväm i att störa dem. De kunde med viss ansträngning hjälpa mig ned för trapporna med både min packning, rullstol och mig själv. Lättad att både armar och ben var i behåll för både mig och de hjälpsamma rullade jag vidare till nästa hissar där finns två hissar var av 1 fungerade.

Detta utdrag från min vardag är bara ett exempel på hur anpassat och inkluderande vårt Sverige är. Enligt mig borde det vara en självklarhet att som rullstolsburen själv kunna åka till vår huvudstad/vilken plats man vill. Speciellt när hela vårt samhälle basunerar ut att det är just tåg vi ska åka för att vara rädda om vårt klimat. Jag har full respekt för att teknik går sönder. Men det borde inte vara rymdforskning 2025 att det finns fungerande joursystem för snabb lagning samt i väntan på det sätta in stationsvärdar för att hjälpa dem som behöver.

De slutsatser jag drar av detta och som jag politiskt kommer att driva är; tydligare styrning av bolag och myndigheter som ansvarar för basal service i vårt land. Om så krävs mer öronmärkta resurser för att säkerställa tillgängligheten utifrån funktionshindrades möjligheter till ett självständigt liv så långt som möjligt i vårt samhälle. Sveriges offentliga sektor måste ta sitt ansvar! Jag säger inte detta för min egen skull, utan för alla dem som inte kan, vill eller orkar för att de har nog med att få ihop sin vardag. För mig är det ett konkret exempel för alla människors lika rätt och värde!

Thomas Haraldsson, Centerpartiet, kommunalråd i Alvesta och riksdagskandidat