Biskopen i Växjö stift: ”Religionsfobin måste brytas”

Av Hans Nilsson

VÄXJÖ STIFT. Biskopen i Växjö stift, Fredrik Modéus, anser att det finns en fobi för den religion som utövas i kyrkor, synagoger och moskéer i Sverige.
I en debattartikel i Aftonbladet nyligen skriver han att ”religionsfobin ligger fortfarande som en våt filt över den svenska offentligheten. En beröringsskräck som inte gynnar någon”.

Biskopen i Växjö stift utgår från det uppdrag regeringen gav Folkhälsomyndigheten 2024.

Man ville att myndigheten skulle göra en kartläggning och lämna förslag på hur existentiella perspektiv kan bidra till att skapa samhälleliga förutsättningar för en god och jämlik hälsa och ett gott, psykiskt välbefinnande.

Fredrik Modéus anser att Folkhälsomyndighetens rapport om existentiell hälsa som nu har kommit saknar insikt i religionens och trossamfundens betydelse i ämnet.

I debattartikeln i Aftonbladet skriver han bland annat att ”Folkhälsomyndigheten tycks omedveten om den guldgruva som årtusenden av erfarenheter och praktiker i de religiösa samfunden utgör”.

Han menar att det handlar om en religionsfobi som länge präglat myndigheter och samhällsinstitutioner och som måste brytas.

Fredrik Modéus förvånas av att man inte nämner trossamfunden i rapporten.

Han påpekar att Svenska kyrkan var närvarande vid informationsmöten relaterade till regerinsguppdraget och man bidrog med underlag genom enkätsvar och genom att bistå Folkhälsomyndigheten med inspel.

Men nu när myndighetens slutprodukt är klar syns inga spår av Svenska kyrkans insats - varken i sammanfattningen eller i de föreslagna utvecklingsområdena i utredningen. Med tanke på att politiker nu börjar upptäcka trossamfunden och se de bidrag som ges anser han att detta är anmärkningsvärt.

Fredrik Modéus påpekar att över hälften av medborgarna i Sverige väljer att tillhöra Svenska kyrkan.

Han skriver att gapet mellan utträden och inträden under 2024 var mindre än någonsin och i december var det för första gången fler som gick med i Svenska kyrkan än som lämnade.

Fredrik Modéus påminner även om att många har ett engagemang i andra kristna samfund. Dessutom är den muslimska populationen stor, konstaterar biskopen - ungefär 800 000 svenskar har en muslimsk kulturbakgrund, enligt honom.

I Sverige finns det också en stor nyfikenhet för för buddhism och det finns även en närvaro av judiska trosbekännare. Plus den befintliga, oorganiserade andligheten, skriver han.

Undersökningar visar också att nyfikenheten på tro, andlighet och religion ökar och att sekulariseringen planar ut, påpekar han. Han tar som exempel att Ungdomsbarometerns trendrapport nämner Jesus som årets influencer, att konfirmandsiffrorna går upp på många håll i landet och att förtroendet för Svenska kyrkan i procent räknat är större än någonsin, enligt Medieakademins förtroendebarometer.

I kyrkor, moskéer och synagogor brottats människor med de existentiella frågorna och där finns livsriterna, själavården, den ensamhetslindrande gemenskapen och möjligheten till meningsfullt engagemang, anser Fredrik Modéus.

Trossamfunden är platser där man får hjälp i svåra situationer och hittar kraft att ta nästa steg. De erbjuder trygga platser när livet gör oss illa, sammanhang där man får vara den man är, utan att prestera, där finns väl beprövade erfarenheter och praktiker att luta sig mot.

Att då inte använda denna samlade visdom är att gå miste om ett enormt existentiellt kapital av stort värde för vårt samhälle, slår biskopen fast.

Men trots detta ligger religionsfobin fortfarande som en våt filt över den svenska offentligheten, med en beröringsskräck som inte gynnar någon, enligt biskopen.

Han skriver att det inte handlar om att trossamfunden ska vinna marknadsandelar, utan om att de resurser som finns i trossamfunden ska komma samhället till del. Inte heller handlar det, enligt honom, om att blunda för att det i religiösa samfund, precis som i alla andra sammanhang, kan skapas destruktiva miljöer, med osunda hierarkier och slutna, exkluderande gemenskaper.

Detta är något trossamfunden är medvetna om och arbetar förebyggande mot. Men att för den sakens skull avfärda den kunskap och erfarenhet som finns att tillgå, det är inget annat än inkompetent och oansvarigt, resonerar han.

Biskopen förväntar sig nu att Folkhälsomyndigheten i sitt arbete med folkhälsouppdrag beaktar och tillvaratar trossamfundens kompetens, att regeringen trots rapportens oförmåga att värdera trossamfunden vågar lyfta deras särskilda roll och erfarenhet i det fortsatta folkhälsoarbetet.

Och att ansvariga politiker och tjänstepersoner på lokal nivå har modet att göra upp med religionsfobin, och börjar bygga broar till trossamfunden.

För religionsfobin måste upphöra och den religiösa blindheten i svensk offentlighet måste få ett slut för den existentiella hälsans skull., slår Fredrik Modéus, biskop i Växjö stift, fast.

Hans Nilsson