NYHETER 2022-5-30 KL. 08:59

Tacksamheten är större än någonsin

Av Josefin Petersson

Tacksamheten är större än någonsin
Carolina Toresson, krönikör. Foto: Elliot Soprani

Äntligen väntar sommar, sol och semester runt hörnet. Semestern är som oftast vid den här tidpunkten efterlängtad men i år känns den av flertalet anledningar surrealistisk på något vis. En helt ny värld har återigen öppnat upp sig, fri från restriktioner. Samtidigt som världen på många håll har ljusnat och öppnat upp sig har den på andra håll fått ett mörkt täcke över sig i och med det pågående kriget.

Precis som människan efter en tids pandemi knappt orkade ta till sig medias information om nya mutationer och smittläge börjar det bli svårt att ta in det som fortsatt pågår i Ukraina. Inte på grund av empatisk avsaknad utan helt enkelt för att det blir för tungt att greppa.

Under två somrar, 2018 och 2019 blev min sambo inbjuden som hockeycoach till en sommarcamp i ryska semesterparadiset Sotji. Jag fick möjligheten att följa med för att upptäcka ett nytt land som jag på förhand hade många fördomar om. Campen arrangerades av ett ryskt par från Novosibirsk som var angelägna om att krydda campen med influenser och kompetens från olika hörn i världen. Bland de inbjudna tränarna fanns förutom min sambo en brasiliansk fystränare, Eduardo och en ukrainsk hockeytränare, Victor. Hockeycampen hölls i det magiska idrottskomplexet som med ledning av Putin byggdes i samband med OS i Sotji 2014. Intill låg även en av Putins populära talangskolor dit alla barn oavsett talang och ålder kunde söka för att med hjälp av professionella pedagoger kunna bättra på sina färdigheter. Ganska snabbt blev man varse om hur mycket Vladimir Putin ligger bakom i Ryssland och varför stora delar av befolkningen hyllar honom.

Idag, bara ett par år senare känns det väldigt främmande att sätta sin fot i Ryssland. Vi har dock fortfarande kontakt med så väl det ryska paret som vår ukrainska vän Victor. Båda parter djupt förtvivlade och oförstående till vad som sker.

Så sent som för några dagar sedan konverserade jag med Victor via Instagram. Till vardags bor han med sin sambo och två barn i nu ryskinvaderade Mariupol. Sedan några veckor tillbaka bor de dessvärre i ett så kallat ”bomb shelter”. Efter fruktansvärd skildring av deras verklighet avslutades konversationen med: ”Carolina, remember this! The only thing you really need is a peaceful sky”. Ord som har etsat sig fast.

Medan du och jag återigen har lyxen att kunna planera semester och glädjas över möjligheten till midsommarfirande, att resa igen, besöka nöjesparker och så vidare ser verkligheten annorlunda ut för fler människor än någonsin. Närmare bestämt över 100 miljoner som just nu är på flykt i världen.

Med en pandemi bakom oss och pågående krig i världen är det därför med den största tacksamheten och ödmjukheten jag i år blickar fram emot semestern och är glad för de små sakerna i livet. Saker som att jag för första gången är välkommen till min fyraåriga dotters sommaravslutning på förskolan som tidigare år uteblivit på grund av Covid-19. Och en sak har jag har lovat mig själv, att uppsatta en fridfull himmel oavsett om den bjuder på sol eller ej under semestern.

Ta hand om er!

Carolina Toresson, krönikör