Höstsonat i naturens durminne

Av Cornelia Nilsson

Efter en ovanligt lång, varm och torr sommar har hösten här i Tingsryd presenterat en brittsommar utan överraskningar. Och visst känner vi igen det att utstå blåst, några ensiffriga plusgrader och en duggvåt gräsmatta som en långsam morgonsol svettar bort.

Men vi bjuds också det braskande färgspelet med ljussättning i landskapets målerier. Som vid skogsbrynet, bortom hästhagarna - det vindstilla klara klockrena som hörs nästan som metalliska klanger. Vore det musik skulle man ana ett anslag av sorgmarsch under konsertens naturliga ännu livliga dur. Spelet sker långsamt i ett dröjande förlopp med finstilta scenförändringar. Man gör sig möda att höra och titta på och försöker behärska saknaden av den blödande årstiden inför stundande vinter.

Men nu, när lönnarna börjar brinna väljer man ibland att intet se och intet höra. Man låtsas som det regnar oavsett nederbörd. Man låtsas klä sig i den tvångsvise optimistens årstidsdräkt och visa sig stark. Leva upp till devisen ”hösten skall frysas in - våren skall svettas in”. Anpassa och stärka sig enligt Bondepraktikan. Man kan inte vinna över vädrets makter, bara försöka hålla färgen när man besegras. Men kan ändå njuta koloritens nyanser vid strövtåg i lövskogens tassemarker och spanar upp mot platantradens glesnande lövverk.

Vid sjön Tikens västra strandbryn kan man under gråtunga moln sikta tunga fåglar i V-formation - de sista gässen som med sträckta halsar utstöter entonig sångkör när de flyger i streck och orienterar sig sydvart med ett slags radar - och med god hjälp av termiken över höjder, varmare sjöar och större vatten. När jag hör och ser dem i samma stråk varje höst från stranden vid Mårdslycke efter en god lunch, får jag associationer till kända Fåglumcyklister i världsklass. De kom inte upp i närheten av gässens farter. Å andra sidan kommer gässen aldrig att kunna cykla lika fort som världsmästarna.

Jag hoppades vid min stilla rörelse i naturen att även få en skymt av skogens konung - älgen. Men av den har jag bara fått se visitkort som de lämnat efter sig. Det finns för turister att köpa på burk. Nattens jägare -vildsvinen bökade upp halva min tomt för tio år sen. De kan jag vara utan. Snart dags att sätta upp fågelfröborden och från stugvärmens fönster se om man kan locka några av dem som burrar upp sig. Men än hittar de nog mat från fruktträd och skogens fallna frukter och småkryp.

Och än så länge när vi bida tiden innan vita vackra flingor täcker marken och julborden dukar upp delikatesserna - får man själv som hälsokost bita i syrliga vinteräpplen från Ugglekull - kura skymning eller glo på TV - ta det lite piano. Som fingergympa klinka ”Yesterday” och för Svensson i nöjesbranschen: - på begäran sjunga ”Några gäss till mej”.

Men om jag får styras av känslor och drömmar, när jag på Börjes hylla skriver denna krönika och ser tomma, kalla parkbänkar på torget, längtar kroppen till Manges AMB-kultur på Solkusten. Göra ett lyft och som Gåsapåg lifta med Akka - med bara ett lätt bagage: Naturens höstsonat i durminne.

Ingvar Nilsson, krönikören som älskar att skriva