Krönika: Aja, det är väl bara att börja skyffla

Av Josefin Petersson

Men hallå eller, IGEN!? Knappt hinner man tända grillen och rota fram flipflopsen fören löven (och även Löfven tydligen) börjar falla och sex månader av avgrundsmörk midvinter knackar på dörren.
Och här står man i 9 graders snålblåst, i linne och och khaki shorts, och lipar i falsett “JAG ÄR INTE REDOOOO!”
“Men Nisse det är ju jättehärligt med höst och vinter! Man kan gosa ner sig i soffan, dricka pumpalatte och bara mysa”
Mmmmm skitmysigt att vakna varje morgon till insikten av att ännu en kubikmeter löv och/eller snö vräkt ner i trädgården som behöver tas om hand om. Och att inte se solen på ett halvår är det bästa jag vet! För att inte tala om elräkningen som fullkomligt skjuter i taket så man i princip får ta smslån för att ha råd att köpa extra långkalsonger i ett tragiskt försök att inte frysa ihjäl…

Okej jag överdriver kanske lite, men vissa dagar känns det verkligen så här. Jag tror inte jag är ensam i att uppleva någon sorts light-depression när höstmörkret infaller och allt känns lite extra tungt.
Jag vet att känslan är högt tillfällig för även jag kan hålla med om att murriga höstdagar och klara vinterdagar kan vara rätt fantastiska. Och det är ju trots allt årstidernas gång som är en stor del av charmen på vår lilla del av jordklotet. Men avsaknaden av solljus är dock ett faktum vi måste ta på allvar, för det påverkar oss mer än vad man tror.

Så hur kan man parera det här då på något vettigt sätt? Vi har dom beprövade metoderna som vi vet fungerar, att gå ut och gå i friska luften och att träna. Käka lite extra D-vitaminer skadar inte heller eller att krypa in i ett solarie då och då för att få lite värme/UV-strålar.
En kram eller två från någon du bryr dig om är nog heller inte så fel för att få bukt med alla höst-demoner. Så ser ni att jag ser lite kinkig och frusen ut på stan så får ni banne mig gå fram och krama om mig. Det kan jag behöva :)

En annan väl beprövad metod är så klart att ta sitt pick och pack och flytta till Bahamas. Har hört att dom har ganska lite höstlöv där. Men det hade nog inte dröjt länge innan man tröttnat på att skyffla sand i stället för snö och längtat tillbaka till vårt kära Sverige.

Nils-Petter Nilssonkrönikör