”Jag vill ha tillbaka mitt trygga Växjö”

Av Hans Nilsson

Jag vill inte känna mig otrygg på Växjös gator och torg längre.
Jag vill ha tillbaka mitt Växjö som den stad den en gång var. Trygg, säker och välkomnande.

Nu går jag inte någonstans utan mina hundar vid min sida. Jag bär alltid överfallsspray i min jackficka och ser mig alltid en extra gång över axeln om jag går någonstans där det är folktomt. Dagligen läser jag om rån och oprovocerat våld. Ungdomar som ger sig på gamla damer.
Barn som blir rånade av andra barn. Ungdomar som ger sig på ungdomar.
Vart är vårt samhälle på väg? Vart tog vett och etikett vägen? När försvann medmänskligheten. När blev det lättare att ta efter dumheter än att förhindra dom?

Hemma ska man lära sig att säga hej när man möter någon. Tack när man tar emot något av nån annan och förlåt om man har gjort fel eller varit dum.
Det är hemma som man ska lära sig att vara snäll, inte ljuga och inte slåss. Respektera andra, ge beröm och tugga med stängd mun.
Man lär sig också vad som är ditt och mitt. Att tid är viktigt och även så att vara i tid till avtalade möten. Man lär sig också att hjälpa varandra, vara rädda om varandra och värna om varandra. Ställa upp och hjälpa till där det behövs och visa att man bryr sig. Om detta är väl inlärt så kommer livet bli så mycket lättare.
När ovanstående haltar så kommer det att växa upp trasiga barn som har missat en hel del viktiga saker i sin uppväxt. Saker som påverkar beslut som tas i tonåren. Här dyker min oro upp. Oron för framtiden där vi ser gängvåldet öka mer och mer. Hur kriminaliteten och våldet kryper längre och längre ner i åldrarna.

Där vuxna förebilder lyser med sin frånvaro. Där vuxna för länge sedan tappat kontrollen och inte bryr sig. Där vuxna har slutat att lägga sig i. För det är precis det vi ska göra. Lägga oss i. Fråga om allt. Bry dig. Vem pratar ditt barn med? Vem umgås ditt barn med? Var hänger ditt barn när barnet inte är hemma? Har du koll på alla vänner och dess föräldrar. Vet du vart alla dina barns vänner bor?
Vi måste våga bara jobbiga vuxna. Först då kan vi börja stävja det hårda klimatet som vi ser ut på gator och torg. Jag vill kunna gå på mina gator här i Växjö utan att känna oro för mig själv, mina barn och barnbarn. Jag vill utrota det oprovocerade våldet och grupptrycket från gäng som inte lärt sig säga hej, tack och förlåt. Jag vill att alla våra barn som lärt sig säga hej, tack och förlåt ska få större plats och mer uppmärksamhet.

Det måste bli coolt att vara snäll och det måste bli töntigt att vara dum. Så låt oss alla sätta en coolhet-stämpel på alla som vågar vara snälla och stå upp för sina kamrater.

Låt oss bli de förebilder som våra avbilder behöver. Nu är det dags att ta tillbaka vårt trygga Växjö en gång för alla. Så nu går vi man ur huse och ler och säger hej till alla vi möter.
Vi blir de jobbiga vuxna som stör där man behöver störa som mest. Vi visar våra barn att vi inte accepterar gängbildning, oprovocerat våld och kriminalitet. Jag säger som Astrid Lindgren en gång sa. ”Ge barnen kärlek, kärlek och ännu mera kärlek så kommer folkvettet av sig självt” Ska vi säga så!

Malin MatsonKrönikör