”Jag är ett barn av Gnosjöandan”

Av Hans Nilsson

Sedan barnsben har jag sprungit runt och lekt på Hylténs industrimuseum, en av de industrier som bland annat gav upphov till Gnosjöandan.
Min morfar började arbeta där 1934 och fortsatte sedan som vaktmästare och guide fram till pensionen efter att fabriken lades ned 1974.

Jag kommer ihåg hur han charmade turisterna med att berätta roliga anekdoter och med van och skicklig hand svarva Hylténsklockor med ryggen mot svarven till närmast perfektion.
Pipan i munnen, kepsen på sned och glimten i ögat, det är så jag, och flera med mig minns min morfar. Närmaste granne med Hylténs är ett bostadshus som min mamma växte upp i och därav en familjär och hemmavan plats även för mig.

Kanske var det mina barndomsminnen som resulterade i att jag i senare tonåren sommarjobbade som turistvärdinna i Gnosjö och guide på Hylténs? På svenska, engelska och tyska berättade jag om Hylténs historia, dess produkter och om Gnosjöandan, precis som min morfar gjort.
Att Hylténs är intakt och i samma skick som när dörren stängdes och nyckeln vreds om den där sista dagen 1974 är beundransvärt. Hela fabriken andas anrik historik och kultur.

Hur som helst så tror jag att Gnosjöandan med dess entreprenörskap har präglat mig genom hela min uppväxt. Hemma hos min bästa vän i Gnosjö fanns en handsydd tavla i hallen ”Sträva och gno som en Gnosjöbo” och på senare år hänger en nyare version på en vägg även hemma hos mig.
”Gnosjöandan är ett inslag i kulturen i Gnosjöregionen. Det har gjort regionen till ett framgångsrikt småföretagarområde. I vidare bemärkelse används uttrycket om regioner kännetecknande av driftighet, småföretagande och informella nätverk, och ses då som i motsats till områden färgade av bruksmentalitet.” (Wikipedia) Fortsättning följer…