Spelevinkarna spelar med hjärtat

Av Josefin Petersson

ALVESTA. I ett vardagsrum fyllt av skratt, sång, klarinett-, elgitarr- och dragspelstoner samlas musikgruppen Spelevinkarna, ett gäng glada musikanter som inte bara spelar tillsammans, utan lever musik och gemenskap. Gruppen har under flera år spridit glädje på äldreboenden, föreningstillställningar och kyrkor runt om i södra Sverige. För dem är gemenskapen minst lika viktig som musiken.

Gruppen Spelevinkarna bildades omkring 2017 som en naturlig förlängning av den tidigare kören Rösträtt, där flera av medlemmarna sjöng. Namnet Spelevinkarna kom till på en dragspelsstämma i Lenhovda.

– Vi hade inget namn då när vi skulle upp och spela, så arrangören sa bara här kommer Spelevinkarna och det fastnade och har hängt med sedan dess, säger Nils Forsberg med ett skratt.

Musiken de spelar är mångsidig men bär tydliga spår av en äldre musiktradition, från 1930-talets trådjazz till svenska schlagerhits från 50- och 60-talet. Gruppen anpassar alltid sina spelningar efter publiken.

– Vi ser vilka låtar som får publiken att stampa takten och sjunga med. Då vet vi vad vi ska plocka fram, det handlar om att skapa kontakt, att förmedla något äkta, berättar P O Sjöberg.

Det är framför allt äldreboenden och ideella föreningar som bokar Spelevinkarna. Lionsklubbar, stråkföreningar och olika kommunala verksamheter har blivit återkommande samarbetspartners.

– Det bjuds ofta på fika vid dessa tillfällen, så som tårta och kaffe, det tackar vi aldrig nej till, skrattar Valter Jonsson.

Det är inte bara lokala spelningar som fyller deras kalender. Gruppens intäkter används ofta till gemensamma nöjesresor där de också spelar, bland annat har de uppträtt i Värmland och i Västergötland.

– Det blir två flugor i en smäll. Musik, gemenskap och upptäckarglädje, berättar Nils Forsberg.

Trots att flera medlemmar är aktiva i andra musikaliska sammanhang, både kyrkokörer och dragspelsklubbar, så är Spelevinkarna en kreativ samlingspunkt. Repertoaren formas gemensamt, ofta med nya förslag vid varje repetition. De övar minst en gång i månaden, ibland oftare när spelningar närmar sig, det är flexibelt, i höst väntar en spelning på Kulturkällaren.

Musiken har alltid varit central, men minst lika viktig är den sociala samvaron.

– Hade vi inte trivts så bra ihop hade vi aldrig fortsatt. Det är vänskapen, humorn och kärleken till musiken som håller oss samman, avslutar Ann Trilety.

Josefin Petersson