Hampus hittade nya mål i livet efter trafikolyckan: ”Tennisen är allt för mig”

Av Hans Nilsson

VÄXJÖ. Hampus Linder Olofsson blev förlamad och hamnade i rullstol som 14-åring efter en trafikolycka. Tack vare rullstolstennisen lyckades han hitta nya utmaningar och mål i livet.
Nu satsar han på att komma med i Paralympics 2028 i Los Angeles.
- Tennisen är allt för mig, idrotten och min inställning har räddat mig, säger 28-årige Hampus Linder Olofsson, som jobbar i tennisshopen i Strandbjörkshallen.

När Hampus Linder Olofsson växte upp i Lönsboda i norra Skåne var han en mycket stor talang i både innebandy och fotboll.

Han var så bra i innebandy att han redan som 14-åring fick spela med herrarna i A-laget i Lönsbodas Innebandyklubb som då låg i division 1.

- Men jag var en större talang i fotboll. Mjällby ville att jag skulle komma och provspela för dem, berättar han.

Men den 28 juni 2012 kom hans unga liv att förändras i en riktning som gjorde det omöjligt att satsa på fotbollen.

Han var 14 år och det var sommarlov mellan åttan och nian.

Det var en solig dag och han och hans kompis bestämde sig för att ta en tur på mopederna på landsvägarna utanför Lönsboda.

- Det gick inte så fort. Vi körde kanske i 30-40 kilometer. Men i en vänsterkurva fick jag sladd på mopeden och åkte rakt ut i skogen.

- Jag landade med ryggen rakt på en granitsten och bröt två kotor i ryggraden. Genast kände jag att mina ben var förlamade.

- Jag var helt tom när jag låg där, det var som en fridfull känsla faktiskt. Sedan tappade jag medvetandet.

Hampus kompis larmade ambulansen, och han kördes till Lund och opererades i sex timmar.

- Läkarna sa först till mina föräldrar att jag hade 30 procent chans att överleva. Men idrotten räddade mig.

- Jag hade ju tränat fotboll och innebandy varje dag. Jag var ung och vältränad, det hade stor betydelse för att jag skulle klara det.

- När jag vaknade upp och läkarna kom in för att prata med mig ville jag bara veta om jag kunde spela fotboll igen.

Hampus flyttades snart till Orupssjukhuset i Höör. Det är ett specialiserat center där man fokuserar på rehabilitering för personer med bland annat ryggmärgsskador.

- Där fick jag lära mig på nytt, sånt som att ta på mig strumporna. Jag är målmedveten och gillar utmaningar, så jag hade nog rätt inställning för att klara det.

När Hampus kom hem till Lönsboda igen efter några månader väntade en tuff omställning.

Han hade han missat skolstarten i nian och började först i oktober.

- Första tiden isolerade jag mig. Jag ville inte gå ut, jag tyckte att folk tittade på mig.

- Jag hade inte gråtit under hela den här tiden. Första gången jag bröt ihop var fyra månader efter olyckan. Den dagen stannade jag hemma från skolan med min mamma.

Hampus kände att han bara hade två val: att ge upp eller att fortsätta att kämpa och göra det bästa av livet.

- Livet kan förändras så mycket. Jag var 14 år och hade inte kunnat föreställa mig att det här skulle hända mig.

Hampus satte upp nya mål. Han ville tillbaka till idrotten, den som hade gett honom så mycket innan olyckan.

Hampus blev tränare i innebandy för Lönsbodas division 4-lag.

- Jag kunde känna glädjen i innebandyn. Men fotbollen klarade jag inte av att återvända till känslomässigt, jag kunde inte ens titta på fotboll.

På gymnasiet läste han barn- och fritidsprogrammet i Älmhult och en dag hade de prova-på-dag i tennis i Hörby.

- Jag hade aldrig testat tennis förut. Men tränaren och klubbchefen där, Fredrik Tuvesson, tyckte att jag hade talang för tennis.

Fredrik Tuvesson tog sig an Hampus och hjälpte honom med tennisen.

Hampus hade fått en ny passion och han bestämde sig för att göra en seriös satsning på rullstolstennisen.

- Jag fick kontakt med Växjö TS klubbchef Emil Holmgren och flyttade till Växjö för sju-åtta år sedan enbart för att utveckla min tennis och för att se vad det kunde ge.

- I Växjö började min elitsatsning, jag var tillbaka i den mängdträning igen jag hade haft innan olyckan. Det var träning varje dag i sex år.

Träningen gav resultat. Han har vunnit 14 SM-guld, varav sex i singel och åtta i dubbel, och är rankad etta i Sverige i sin klass i rullstolstennis.

Hampus har tagit sin tennis ut i världen också och tävlat med framgång i flera länder i Europa under några år.

- Jag gjorde 16 utlandsresor på ett år och klättrade 300 placeringar på världsrankingen. Som bäst var jag rankad 69:a i världen.

- Målet var Paralympics i Paris 2024, men man måste vara rankad bland de 50 bästa i världen för att ta sig dit.

- Jag har fått en nytändning de senaste månaderna, nu är Paralympics i Los Angeles 2028 mitt stora mål,

Hampus ligger på plats 124 på världsrankingen bland runt 700 spelare.

I juni-juli väntar VM-kval. För att klättra till topp 50 måste han ut och tävla mer.

Han får stöttning med träningen av Emil Holmgren och förre storspelaren Magnus Larsson i Växjö TS.

- Växjö TS har hjälpt mig otroligt mycket med träning och stöd. Jag trivs så bra här, jag jobbar i tennisshopen och tränar tennis varje dag och är själv coach åt andra. För mig är tennisen allt i livet.

Hans Nilsson

Hampus Linder Olofsson jobbar i tennisshopen i Strandbjörkshallen, tränar tennis varje dag och är själv coach åt andra. Tennisen allt för honom. Foto: Hans Nilsson

- Jag fick kontakt med Växjö TS klubbchef Emil Holmgren och flyttade till Växjö för sju-åtta år sedan enbart för att utveckla min tennis och för att se vad det kunde ge. Foto: Hans Nilsson