Det går lite fort ibland!

Av Josefin Petersson

Jag har haft körkort i mer än 44 år och precis som flertalet andra anser jag mig (fortfarande) kunna köra bil bättre än genomsnittet. Skojar!
Tyvärr så har det väl gått lite för fort någon gång så ordningsmakten har vid några tillfällen behövt prata med mig om läsförståelse och praktisk tillämpning av tal som 80, 90, 100 och 110. Inga ursäkter, bara att tugga i sig.

Att jag alltid försökt köra ”säkert” är ingen förmildrande omständighet och oavsett hur säker/kapabel bilen (med mig i) är så är inte allmän väg något lämpligt ställe att testa förmågor på. Dessutom, i perspektivet av att jag är mycket motorsportintresserad borde jag leva som jag lär och bara utöva sådana infall på tävlingsbanorna. Skäms på sig gubbe!

Jo, det har blivit några tusen(!) varv på motorbanor med alla möjliga motoriserade skapelser. Stundtals har det gått väldigt fort, brett och på gränsen. Och några gånger har man passerat gränsen. Peppar, peppar; inga personskador och förvånansvärt lite skador på bilarna. Och det är fortfarande lika roligt! Inte bara på banan utan också i depån, i verkstan och i de stora sociala kretsarna kring motorsport. Tack och lov har jag aldrig haft ambitioner att tävla seriemässigt då det aldrig funnits tid till det, det har räckt med ”nöjesåkandet” som ändå har blivit mycket. Det hade dessutom kostat tokmycket mer pengar och smålänning som man är.

Jag känner mig i sammanhanget priviligierad eftersom jag har haft möjlighet att köra så många olika bilar genom åren, allt ifrån skrotbilar till rena formelbilar. Slutsatsen är att jag har haft (och har fortfarande) tramsigt kul i alla typer av bilar ute på banorna. Och jag är exempelvis toknyfiken på att köra mer elektriska vidunder på banorna. Så inget avtagande intresse i sikte här!

För 10 år sedan gjorde jag intresset till en ”födokrok” genom att överta ett anrikt motorsportföretag och fixade därmed ett hållbart alibi för att vara mer ute på banor, tävlingar och event. Och för att tävla lite mer men framför allt hjälpa så många andra med vettiga produkter, tjänster och support. Vilken resa det har varit! Inte minst för min hustru som själv valt att vara, lindrigt sagt, delaktig i äventyret. Tillsammans har vi åkt många hundra mil i fullpackad skåpbil till banorna, sovit på golvet i det oisolerade lastutrymmet, rest och rivit depåtält i ur och skur och upplevt en hel del galna saker tillsammans under åren. Men framför allt har vi fått många riktigt goa och oväntade vänner på vägen: även koncernchefer, världsmästare, olympiska medaljörer, artister, mediaprofiler och andra så kallade kändisar är helt vanliga och najs människor när de är privata. Och vi har alltså mötts i ett gemensamt intresse, motorsporten.

Så, vad är poängen med den här pladderkrönikan? Kör inte för fort på vägarna, prova på att köra bil på bana, odla intressen som ger kickar, lägg ribbor på nivåer som funkar, dela mer upplevelser med din partner, välkommen till motorsporten och få nya spännande upplevelser och vänner. Typ så. Och jag fördrev lite av din tid igen. Ses vi ute på banorna kanske?

#detäraldrigförsent
#harintetidförgolf

Torbjörn Ekengrenkrönikör