VÄXJÖ 2026-9-24 KL. 19:32

Cecilia har vigt sitt liv åt att rädda igelkottar

Av Hans Nilsson

VÄXJÖ. Viltrehabiliteraren Cecilia Ockedal har räddat tusentals skadade och sjuka igelkottar. Nyligen föreläste hon om detta i Equmeniakyrkan i Växjö.
- Mitt liv är helt anpassat efter igelkottarna, det är så fascinerande djur, förklarar Cecilia Ockedal, som driver Kottebyns Viltrehabilitering i Asarum.

Cecilia har vigt sitt liv åt att rädda igelkottar
- Jag har en passion och en talang för igelkottar. De är fascinerande och roliga att titta på, säger Cecilia Ockedal, som driver Kottebyns Viltrehabilitering i Asarum. Foto: Hans Nilsson

Igelkottar är de där små gulliga och taggiga djuren som människor som vill vara snälla brukar ställa ut mjölk åt. Men i själva verket är de inte alls snälla när de gör det.

- Nej, igelkottar är laktos-intoleranta och de får ont i magen och de får diaréer av mjölk, berättar Cecilia Ockedal.

- Igelkottars naturliga föda består av insekter, maskar och döda fåglar och möss.

Cecilia Ockedal från Asarum utanför Karlshamn blev hänförd av igelkottar för runt 15 år sedan när hon hittade en igelkott hemma i trädgården som var uttorkad på grund av parasitangrepp.

Mötet med kotten väckte hennes medkänsla och har lett till en stark fascination för de unika djuren. Hon började engagera sig i att rädda sjuka och skadade igelkottar.

- Jag har en passion och en talang för igelkottar, och för djur överlag. Igelkottar är fascinerande. De är roliga att titta på, de har olika personligheter, säger hon.

Cecilia Ockedal har blivit viltrehabiliterare för igelkottar, med tillstånd av Länsstyrelsen och Naturvårdsverket.

Sedan 2021 driver hon Kottebyns Viltrehabilitering från sitt hus i Asarum.

Där tar hon emot, vårdar och rehabiliterar skadade, sjuka och försvagade igelkottar från hela södra Sverige som folk lämnat in. Detta föreläste hon om under rubriken ”Från skada till frihet - igelkottens väg tillbaka” förra onsdagen i Equmeniakyrkan i Växjö i ett samarrangemang mellan Djurskyddet Kronoberg och Naturum och Blekinge Arkipelag.

- Igelkottar är utsatta för så mycket. Det är gräsklippare, djurattacker, fordon, svält, sjukdomar, parasiter, klämskador och våld från människor. Jag får även in många föräldralösa små kottar, berättar Cecilia Ockedal.

- Nu har jag runt 50 igelkottar hos mig för vård, och under ett helt år har jag haft 498 igelkottar inlagda som mest.

Kottebyns Viltrehabilitering är som en klinik för igelkottar där det till och med finns intensivvårdsavdelning.

Cecilia Ockedal har ställt i ordning rum för undersökning, kuvöser, dvalrum, isolering och i trädgården finns det stora utehagar.Igelkottarna kommer i olika skick till henne.

Hon börjar med att undersöka dem, och gör en bedömning av vilken vård de ska ha. En del får sedan vara i kuvöser och andra isoleras, medan vissa kan vara i utehagarna.

Målet med verksamheten, som är helt ideell, är att så många igelkottar som möjligt ska återvända till samma plats i det vilda där de hittades.

- När de är klara med vården får de vara i utehagarna så jag kan se att de visar ett naturligt beteende. - Jag ber sedan upphämtaren hämta tillbaka igelkotten till sitt naturliga revir där den först får vara i en hage i två dagar innan den släpps fri.

Det är med stor omsorg och respekt för djurens behov som Cecilia Ockedal sköter omvårdnaden av igelkottarna.

- Jag gullar inte med igelkottarna, till exempel. Utan de ska vara vilda djur som ska klara sig i naturen när de är rehabiliterade. Kottebyns Viltrehabilitering är en helt ideell verksamhet och Cecilia tar med andra ord inte betalt för att hjälpa igelkottarna.

- Jag och min man lever på att driva import och försäljning av elcyklar, vi har även en verkstad där vi reparerar cyklarna, förklarar hon.

Hans Nilsson

Cecilia Ockedal börjar med att undersöka igelkottarna, och gör en bedömning av vilken vård de ska ha. Foto: Privat

Cecilia Ockedal föreläste under rubriken ”Från skada till frihet - igelkottens väg tillbaka” förra onsdagen i Equmeniakyrkan i Växjö i ett arrangemang av Djurskyddet Kronoberg, här med Björn Dahlén, ordförande. Foto: Hans Nilsson

- Jag gullar inte med igelkottarna. De ska vara vilda djur som ska klara sig i naturen när de är rehabiliterade, säger Cecilia Ockedal. Foto: Privat

Cecilia Ockedal driver Kottebyns Viltrehabilitering från sitt hus i Asarum. Där tar hon emot och rehabiliterar skadade, sjuka och försvagade igelkottar från hela södra Sverige som folk lämnat in. Foto: Privat

- Igelkottar är fascinerande. De är roliga att titta på, de har olika personligheter, säger Cecilia Ockedal, som driver Kottebyns Viltrehabilitering i Asarum. Foto: Privat




600 taggar på en igelkott
- En igelkott har 6 000 taggar, de är till för att de ska kunna skydda sig mot rovdjur genom att rulla ihop sig till taggiga klot.
- Igelkottar har funnits i mer än 30 miljoner år.
- De är fridlysta i Sverige.
- Det finns 30 000 igelkottar i Sverige.
- De är aktiva främst på natten.
- Igelkottar tål inte laktos och ska inte dricka mjölk.
- De ligger i dvala på vintern.
- Igelkottar finns mest i södra Sverige och norrut till Dalarna
- Igelkotten har en kroppslängd på 20-30 centimeter, och en svans på 1,5–4 centimeter.
- Vikten är 0,4-1,2 kilo (sällan upp till 1,9 kilo).
- Igelkotten lever nära bebyggelse, ofta i parker och trädgårdar och längs buskar och de springer längs husväggar när den söker föda.
- Finns även i lövskogsdungar eller gles lövskog.
- Igelkotten livnär sig främst av daggmaskar, sniglar och insekter och tar också ödlor, grodor, ungar av smådäggdjur och markhäckande fåglar.
- Även ollon, svamp och bär ingår i födan.


Så gör man livet lättare för en igelkott
- Städa inte för mycket i trädgården, låt det vara lite stökigt med löv.
- Plantera mer buskar.
- Ha alltid en vattenskål ute i trädgården
- Städmata med kattmat.
- Ha koll på igelkottar när gräset klipps.


Vad gör man med en sjuk eller skadad igelkott?
- Flytta igelkotten till en skuggig plats, gärna skyddad från nyfikna katter, hundar och andra vilda djur.
- Ställ fram en skål med vatten och lite kattmat. Men låt igelkotten själv välja om den vill äta eller dricka.
- Kontakta en viltrehabiliterare för råd och instruktioner.
- Man kan också prova att kontakta sin lokala veterinär, en del tar också hand om vilda djur.