Sanningens stund av värderingar

Av Cornelia Nilsson

Han stiger ur Bibeln in i mitt rum – Ärkeängeln Mikael samtidigt som en annan Mikael, en kompis, ringer och vill bjuda mig på en räkmacka på Börjes hylla. Han hade snöat in på sanningsbegreppet och bad mig filosofera om det - ha åsikter. En utmaning som kräver god drömsömn och geniknölarna under flinten fria vingar. Tänkte så jag knakade och ur senila minneshål poppade upp djupa tankar for att sen smattras ned medelst mitt gamla facit. Cyklade in till byn - stapplade upp till hyllan där Mikael och två räkmackor väntade.

Hej, hej - läget? - ingen fara. - Nja, om sanningen ska fram så har jag blivit så glömsk. - Ja, jag med - vad har du för teorier om sanning?- ”Hmm, det finns ingen absolut sanning, man får böja sig och lita på vetenskapen börjar jag och läser vidare på mina skrivna åsikter för att inte slira på dem. - Kan tänka mig att evolutionen har belönat sanningssökandet och gjort det till en instinkt. Kanske besväras vi av osanning som vi besväras också av doften från skämd mat. Och om instinkten feromona klädnad med fäbless för fake news inte bromsas blir sanningen en alltmer sällsynt gäst ibland annat våra domstolar. Men dom narrativa figurerna hajar nog inte ens piken.

Kanske är sanningen bara evolutionärt viktig för den som äger en alldeles speciell förmåga att föreställa sig annat? Men det var ju föreställningsförmågan, inte sanningen, som lät människan organisera sig kring myter om gudar, nationer och andra bindemedel for att ta makten över planeten. Sanningen skymtar ingenstans på naturens behovstrappor. Så när kunskapen skaver och bär sig åt fast man vet hur det ligger till så behövs ett sanningsvittne för att en föreställning, en upplevelse eller till och med trauma ska bli lättare att förstå och förnimmas. ”Typ sanning och konsekvens” tyckte M .- Jo !

Jag fick en gång höra talas om en kvinna som hade odlat en sällsam förmåga på ålderns höst. Den gamla kvinnan kunde sitta bredvid någon som hade fel och bara le, stilla, inte överlägset. Det gjorde henne ingenting. Hon hade tjuvkopplat livet och kanske hela evolutionen och funnit ett stort lugn. Jag tänker ofta på den historien och att jag en dag skulle hitta det hon hittat. Och är det inte den sortens människor vi brukar gilla mest. De som tycks veta utan att känna behovet av att berätta hur det ligger till.

Dom som går hem med sina olika uppfattningar och sover gott om natten. Dom som har rätt men inför sin meningsmotståndare inte nödvändigtvis måste få rätt. Dom som programmerar om sig. Dom som inte istadigt jämt eskalerar till skarpare hållning och visar missaktning inför en annans åsikt blir ju den åsiktens fånge och sitter där. Då har dom detroniserat sin meningsmotståndares värderingar. Dom som istället bestämmer sig för att det här ska bli något bra - ger ett erkännande typ det ligger något i vad du säger och analyserar mjukgörande. Dom som avser nå en WIN-WIN situation så att bägge blir glada och nöjda. Dom som ger sig i prestige och istället visar sympati och vänskap. Mjukgörare från hårddisken.

Kanske är dom då inte längre missnöjda. Men vad dom än blir - slut ögonen möt Nattens Ängel - eller sitt på sanningen som en katt på en skatt - med full balans och fria vingar. De demokratiska former är grunden i samhället.

En del att leva efter och intressant tyckte Mikael som dessutom är både snäll och hjälpsam. Det är med intill visshet gränsande sannolikhet alldeles sant.

INGVAR NILSSON, KRÖNIKÖREN SOM ÄLSKAR ATT SKRIVA