Skidbacken har blivit ett eldorado för downhillcyklare

Av Thomas Edgren

ALVESTA. Att cykla downhill kan vara en häftig upplevelse om man gillar fart och fläkt. Sporten har ånyo fått ett uppsving efter att först ha gjort entré på allvar för 20 år sedan. Här lokalt är det mycket tack vare att Hanaslövsberget sommartid gjorts om från att bara vara skidbacke till att bli ett downhilleldorado.

Det var under pandemin 2020 som de första downhillbanorna stod klara i Hanaslöv och nu finns åtta banor med olika utmaningar och lutningar med namn som Pistvakt, Hakuna Matata, MC Thunder och Bumpy Road. Den längsta är 870 meter. Har du ingen egen cykel, kan du hyra på plats.
- Banorna har naturliga hinder som stenar, rötter, svängar och liknande. Dessutom har vi byggt upp ingredienser som hopp, dropp och doserade kurvor. Nytt sedan förra året är en Pumptrack, där yngre kan cykla runt på smågupp. Annars rekommenderar vi att man är 10 – 14 år i de stora backarna, säger Markus Olofsson, driftsansvarig och initiativtagare till satsningen.
-
En downhillcykel väger 16 - 25 kg och dämpningen på dessa blir mer och mer avancerad och kan jämföras med dämpningen på motocrosscyklar och rallybilar. Däcken har till skillnad från vanliga mountainbikedäck tjockare sidoväggar med dubbla lager cord.
Högsta punkten på banorna i Hanaslövs friluftsområde är 60 – 70 meter och en av de som gärna kör nedför dem med en cykel som klarar hårda törnar är alvestabon Jon Jennemann, 32 år. Han har hållit på med sporten i 15 år nu och har sex cyklar. Han var alltså med redan i första omgången när downhill introducerades i landet.
- 8 - 9 gånger orkar man med att åka nedför backen. Sedan är man slut. Tack vare att man kan använda skidliftarna, tar du dig upp igen på två minuter. Inte alla backar har lift. Då får du räkna med att det tar 8 – 15 minuter om du skall cyklar en kilometer uppför. Visst, det kan vara en spännande utmaning det också, att cykla uppför ”ickekommersiella backar” ute i skogarna, men först och främst vill man ju cykla nedför, på tid, menar Jon.
Han är en av cirka 30 - 50 personer som vid varje öppettillfälle cyklar i backen och backen är öppen tre dagar i veckan.
-
- Canada är ett mecka för oss downhillentusiaster. Dit drömmer jag om att åka. Men jag har cyklat i backar i både Tyskland och Frankrike. Det finns en facebookgrupp för oss downhillåkare så det är inte svårt att hitta bra backar.
I Sverige åker Jon tillsammans med några andra lokala åkare gärna till Åre en gång om året för att åka en vecka och bo i stuga. Backen ”Nelson” är inte att leka med, med sin branta lutning.
- All typ av träning behövs för att bli en bra downhillåkare; styrka, kondition, muskler och bra fokus för att inte bi avkastad från cykeln vd något hinder, påpekar Jon.
Områdets downhillbanor modifieras lite varje år.
- Vi håller på att göra en bro där lederna korsar varandra, man ska kunna köra över bron och komma vidare på en ny led. Och så ska vi göra nya mountainbikebanor för de som vill cykla och utveckla flera typer av sommaraktiviteter, berättar Markus Olofsson.
-
Fotnot. 6 augusti arrangeras en deltävling i Sydsvenska Downhillcupen, en vänskapstävling, i Hanaslöv. Man räknar med att många deltagare kommer att anmäla sig till denna vänskapstävling.


Jon Jennemanns fem favoritplatser att cykla downhill på:
Vallåsen, Halland
Vånga, Skåne
Kisa, Östergötland
Wielerberg, Tyskland
Morzine, Frankrike









FOTNOT. 6 augusti arrangeras en deltävling i Sydsvenska Downhillcupen, en vänskapstävling, i Hanaslöv. Man räknar med att många deltagare kommer att anmäla sig till denna vänskapstävling.

FAVORITER. Jon Jennemanns fem favoritplatser att cykla downhill på:
Vallåsen, Halland
Vånga, Skåne
Kisa, Östergötland
Wielerberg, Tyskland
Morzine, Frankrike