Lars Odelgård är Alvestas levande minne

Av Josefin Petersson

ALVESTA. I ett hem fyllt av pärmar, gamla fotografier och berättelser från en svunnen tid möter vi Lars Odelgård i Alvesta. Mannen som mer än någon annan har ägnat sitt liv åt att hålla Alvestas historia levande. För honom är det inte bara gamla byggnader och namn på en karta, det är människors livsverk, minnen och själ.

När Lars Odelgård börjar berätta tar det inte lång tid innan man förstår att han är ett levande uppslagsverk över Alvesta. Hans röst rymmer både värme och en stilla oro över att så mycket av det gamla håller på att försvinna.

– Vi kan inte hindra utvecklingen, men man behöver inte kasta bort allt det gamla för att få in det nya, säger han bestämt.

Lars växte upp i Alvesta och har sedan unga år burit på ett brinnande intresse för ortens historia. Han har samlat register över industrier, företag och fastigheter, engagerat sig i Norra Allbo Hembygdsförening och till och med stått som ordförande under flera år.

Som avgörande för det Alvesta vi ser idag menar Lars Odelgård att järnvägen varit en stor del. 1863 kunde de första tågresenärerna ta sig till Liatorp från Alvesta.

– 1865 gjorde man sedan järnvägen klar till Lammhult, då var Södra Stambanan ihopkopplad, men man kunde inte åka till Stockholm så som gör idag. När min mors morfar satt i regeringen mellan 1859-1860 så hade järnvägen kommit till Jönköping över Falköping. För hur man skulle dra den vidare fanns det två förslag, antingen skulle den gå via Värnamo och Ljungby till Hässleholm, eller via Nässjö och Alvesta till Hässleholm. Där var min mors morfar bidragande till att man valde att dra den förbi Alvesta och inte Ljungby, berättar Lars Odelgård.

Det var just den utvecklingen som gjorde att butiker, konditorier och hantverkare fick fart, hela Alvesta växte upp kring stationen.

1884 byggde sockerbagaren Gustav Lundgren en konditoribyggnad på Storgatan 16, där flyttade Elfridas Conditori in 1933 efter att tidigare ha varit på Järnvägsgatan 17 sedan 1914.

– Denna flytt blev framgångsrik för Elfrida och hennes conditori, det blev en idyll speciellt på sommartid med sin uteservering, med mycket grönska utmed Södra Järnvägsgatan och Storgatan. Det var ständigt en ström av kunder. Elfrida var bland annat känd för sina goda mazariner. Till framgången bidrog järnvägsstationen, samtliga persontåg hade timslånga uppehåll i Alvesta för att fylla på bränsle och vatten i sina lok. Detta bidrog till att tågresenärer sökte sig till Elfridas för en fika innan de kunde fortsätta sin resa. 1940 tog hennes epok slut när hon dog och ny ägare blev Ellen Gustavsson, berättar han.

Hans intresse för historia går inte att ta miste på, men samtalet får också en allvarligare ton när han talar om de kulturhistoriska byggnader som riskerar att förfalla. Riksdagsmannagården, en av ortens mest värdefulla kulturmiljöer, ligger honom särskilt varmt om hjärtat.

– Man blir beklämd när man ser hur bristen på kunskap och respekt gör att gamla hus får förfalla. Det är inte bara trä och färg, det är vår gemensamma historia. Jag hoppas verkligen att vi i hembygdsföreningen kan få ta över den och ta den tillbaka till glansdagarna, berättar Lars Odelgård.

För sitt engagemang har Lars också fått uppskattning. När Lions uppmärksammade honom för sitt arbete i Hagaparken förra året blev han djupt rörd.

– Det berörde hela mitt inre, jag har aldrig gjort det här för någon belöning, men att någon ser det betyder mycket, berättar han.

I dag fortsätter Lars, att föra vidare berättelserna om människorna, husen och händelserna som format Alvesta. Han hoppas att fler ska förstå värdet i att minnas.

– Vårt land är byggt på historia. Varenda gård, varenda gata har en berättelse och den är värd att bevara. Vi i hembygdsföreningen har haft flera uppskattade visningar av gamla Alvesta bilder, vi planerar att ha någon mer visning till hösten. Dessutom firar vi 100 år nästa år och då blir det en extra speciell jubileumsbok, avslutar Lars Odelgård.

Josefin Petersson