Av Josefin Petersson
ALVESTA. Från en bänk vid vägen till en växande blomsterverksamhet som charmar fler och fler. För Hanna Zetterberg är Vildsnitt inte bara ett kreativt projekt, det är terapi, frihet och en väg tillbaka till sig själv när livet i övrigt stormar omkring henne.
Hanna Zetterbergs resa med blommor började långt före blomsterkiosken som kom till för fyra år sedan på Lekarydsvägen 10. Hon har alltid dragits till växter, jord och växande saker.
– Jag har under hela mitt liv älskat blommor, odling och allt vad det innebär. Min mamma hade faktiskt en butik i källaren i mitt barndomshem, där hon konserverade blommor och brudbuketter och skapade arrangemang av det vi nu för tiden kallar torkade blommor. Där höll jag till mest hela tiden med henne och hade mitt eget lilla hörn, där jag fick skapa fritt, berättar Hanna Zetterberg.
Det var först när hon på sommaren för fyra år sedan ställde ut några buketter på en lång bänk vid vägen som det tog fart på riktigt och det blev en hobby hon kunde dela med sig av.
– Jag tänkte bara, jag testar att sälja lite och så får vi se hur det går, men det sa bara poff så hade allt sålt slut, berättar Hanna.
Sedan dess har det ena lett till det andra, fler buketter, kransar, gravdekorationer, en blomsterkiosk på hjul, ett växthus, utökade odlingsytor och allt mer tid som går åt till blommorna.
Det är tydligt att för Hanna är blomsterarbetet inte bara är en hobby vid sidan av vardagen. Det är något mycket större. Hanna berättar öppet att hon i vuxen ålder fått en NPF-diagnos, i hennes fall ADHD. Livet har varit fullt av bollar i rullning, perioder av utmattning och ett arbetsliv som inte alltid fungerat.
– Blommorna blev min räddning, jag återhämtar mig genom att hålla på med det. Det är inte helt enkelt att leva med ADHD och då blev blommorna min räddning, berättar hon.
Det är i trädgården hon hittar sin energi. Där kan hon vara i sin egen takt, på sina egna villkor, utan krav på sociala prestationer. Just därför har idén med en obemannad blomsterkiosk passat henne perfekt.
– Jag behöver inte stå i en butik. Det hade dränerat mig som person, i stället vill jag skapa och låta blommorna göra sitt, förklarar Hanna.
Hennes verksamhet hette länge bara ”Hannas blomsterkiosk”. Det var enkelt, men inte riktigt hon. Hon visste instinktivt att hon ville heta något annat, men inte vad. Tills hennes syster en dag sa ordet, Vildsnitt.
– Namnet rymmer hela mitt uttryck. Mina buketter och kransar är sällan perfekta eller symmetriska. De lever, sträcker sig, svävar lite åt sidan, buktar ut där andra kanske skulle klippa in. Jag gillar vilt och busigt och fluffigt, berättar hon.
För ett år sedan skaffade Hanna ett växthus. Hon tänkte inte att det skulle bli någon stor grej, men det blev det.
– Jag visste inte om jag skulle gilla det först, men det gjorde jag. Jag hade gärna haft 20 till om jag fick plats, säger Hanna med ett skratt.
Växthuset gör att hon kan odla mer än tidigare, testa sorter som annars vore svåra och hålla liv i växter långt in på hösten. Hon börjar redan i januari med förodling. Det är ett arbete som pågår året runt, även när andra tror att blomsterarbetet vilar.
– Jag vill inte att det ska ta slut när sommaren är över, utan jag vill hålla på året om, berättar hon.
Detta gör att hon kan skapa kransar och buketter året runt, inte bara i högsäsong. Under hösten är det gravdekorationer. Under vintern juliga kransar, som ofta är gröna och naturnära, med några röda inslag. Dessutom har hon även på senare tid börjat göra buketter av torkade blommor.
– Folk är så rädda att testa, men det värsta som kan hända är ju att man får dammsuga upp det, säger hon med ett skratt.
Siktet framåt är tydligt, en ny bod som kommer ge fler möjligheter.
– Jag planerar för en riktig bod vid vägen med tak, det kommer fortsatt att vara samma obemannade koncept, till sommaren vill jag utveckla med en blomsterkyl för snittblommor, berättar Hanna.
Bland hennes favoritblommor finns Zinnior, Dahlior och Solrosor. I kransbinderiet är gran, en och thuja favoriterna.
Vildsnitt är idag bara på en hobbynivå, men målet är en dag att kunna göra det till ett riktigt jobb.
– Vem vill inte göra det dom älskar mest i hela världen, att jobba med blommor på riktigt vore en stor dröm, avslutar Hanna.
Josefin Petersson

