Gammal country skapade magi på Palladium

Av Hans Nilsson

VÄXJÖ. Country Roots Festival på Palladium i Växjö förra helgen bjöd på gammal och genuin country av finaste märke med akustiska instrument och stämsång.
Stämningen i lokalen var helt fantastísk. Publiken drogs med av spelglädjen och av sångarnas och musikanternas skicklighet.

Om det hade funnits någon rättvisa i världen hade flera av de band som spelade på Växjö Country Roots Festival varit kända hos en mycket stor publik.
Men det här handlar om gammal country som kanske inte lockar den stora massan.

Det är äkta folklig amerikansk musik som Bob Dylan har lyssnat på och låtit sig influeras av: bluegrass, old time, countryblues, western swing och honkytonk.
Långt ifrån Jay Smiths och Beyoncés version av country.
Växjö Country Roots Festival har funnits som förening i tio år och kört det här evenemanget i åtta år. Det är gräddan av orkestrar i genren som spelar på den här festivalen.
- Växjö är nummer 1 för country roots i Sverige, förklarade Lasse Lindell, en av arrangörerna, nyligen i Lokaltidningen.
Det stämmer säkert, och det märktes inte bara på publiken utan också på banden. De såg stolta och lyckliga ut över att få spela på Växjö Country Roots Festival.
En sak som bidrog till det är att ljudet var så bra. Man anlitar en mycket duktig ljudtekniker sedan 2015, Anders Smedenmark. Han vet uppenbarligen hur det ska låta.
Ljudet var bra direkt när Kings Cross Stringband från Örebro inledde festivalen. Det är ett gäng som lirar traditionell bluegrass med en glad och lite punkig attityd. De hade en otrolig spelglädje och såg till att stämningen var på topp redan vid 16-tiden i ett fullsatt Palladium.

Tyvärr tvingades Molly På Rymmen från Malmö, som stod med på affischen, lämna återbud. Deras fiddler hade skadat handleden och kunde inte spela. Istället kom trion Seven Foot Frank som också har sin bas i Malmö.
De gör gammal country med banjo, mandolin, fiol, gitarr och bas och med Jonas Jirhamn på sång, tenorgitarr och mellotron - och de gör det med den äran. En mycket trevlig bekantskap.

Det var sannerligen även Homesic Mac and Maria Stille, som är från Helsingborg och Malmö. De gör fin gammal country med slidegitarr och extremt bra stämsång.
Om man blundade och bara lyssnade kunde man tro att det var Dolly Parton som sjöng, men det var Maria Stille.
Hon har en sådan naturlig och genuint bra röst att man blir alldeles varm när man hör henne. Maria Stille är en stjärna, helt enkelt. En imponerande sångerska.
När 49 Fingers från Göteborg sedan intog scenen var det ett av de mest självklara band man kan tänka sig.
Ett klockrent och tajt band med rasande skickliga musikanter, som Esther Duerinck på fiol, och en karismatisk sångerska i Åsa Loid som gör bluegrass och gospelcountry med underbar stämsång och som spelade så vackert att publiken grät.
De tre snubbarna i Tennessee Drifters från Uddevalla är en tydlig kontrast till 49 Fingers. De ser ut som de hörde hemma i en film om den amerikanska Södern på 1940-och 50-talet.

När sångaren Jack Baymoore, alias Mr Black, började prata amerikanska var det logiskt och lät nästan äkta. De kör Johnny Cash- och Hank Williams-låtar och de gör det med en stor passion och med mycket humor och glädje.
Att Tennessee Drifters spelade på galapremiären för filmen om Johnny Cash liv ”Walk the line” 2005 i Stockholm är lätt att förstå.
Sist på festivalen på lördagskvällen spelade Rookie Riot från Göteborg med Anders Ternesten och hans dotter Wilma i spetsen. De gav verkligen järnet.

Rookie Riot är ett makalöst bra band med härliga toner från mandolin, banjo och fiol - men mest imponerande är att det är fyra ytterst begåvade sångare i Rookie Riot.
Deras stämsång är fantastisk. Man får nästan nypa sig i armen när den suveräna sångerskan Agnes Brogeby tar ton och de andra medlemmar lägger gudomliga stämmor.
Varje år avslutas Växjö Country Roots Festival med ett gemensamt nummer med alla banden på scenen i låten ”Will the circle be unbroken” där Mats Sturesson inleder låten.
Så var det även förra lördagen. Magiskt är ett slitet ord, men det var faktiskt magisk stämning.

Jag tror Bob Dylan hade uppskattat att de körde ”Will the circle be unbroken” och att han hade älskat hela den här festivalen.
Växjö Country Roots Festival är något helt unikt i Sverige. Att det sker i Växjö har att göra med att det råkar vara ett gäng med riktigt hängivna fantaster i Växjö som brinner för den här gamla countryn.

Musik i Syd och Växjö kommun är med och stöttar festivalen ekonomiskt. Växjö kommun borde ge sitt kulturpris till Växjö Country Roots Festival. För det de gör är en stor kulturgärning.
hans nilsson