Diakonicentrum erbjuder gemenskap och stöd: "Vi känner oss alltid välkomna här"

Av Hans Nilsson

VÄXJÖ. Diakonicentrum i Växjö erbjuder gemenskap och stöd för människor som är ensamma, hemlösa eller på annat sätt i en utsatt situation.
- Man känner sig alltid välkommen här, säger Johan Gustavsson.
- Jag hade varit död för länge sedan utan det här stället, förklarar Robinson Gonzalez.

Diakonicentrum i Skogslyckans församlingshem i Växjö pastorat har sedan 2014 varit en mötesplats för människor i utsatta situationer.

Verksamheten har vuxit kraftigt de senaste åren. Varje dag besöker runt 110 personer de olika verksamheter som erbjuds.

- Det här är en mötesplats dit alla är välkomna på vardagar klockan 8.00-13.30, säger Anette Lind, chef för Diakonicentrum.

Här serveras frukost, kaffe finns alltid framdukat, och senare på dagen kan man köpa lunch.

- Vårt främsta fokus i verksamheten är gemenskap, men gästerna kan också tvätta, duscha och hjälpa till med olika sysslor, förklarar Anette Lind.

Volontärerna är en stor och viktig del av verksamheten.

- Utan dem hade vi inte klarat av allt det vi erbjuder, säger Anette Lind.

Volontärerna erbjuder bland annat hjälp med att laga kläder och att få krånglande mobiltelefoner och datorer att fungera.

Man har också aktiviteter som allsång, biljard, spel och målning.

- Verksamheten vilar på en kristen grund och det erbjuds andakter, bön och mässa varje vecka, berättar Anette Lind.

Volontärer leder också en grupp som kallas ”Samtal om livet” och de ansvarar även för samtal och fika i domkyrkan i samband med fredagens mässa.

Varje vecka hämtar volontärer dessutom matsvinn från butiker i Växjö, och det mesta används i restaurangverksamheten på Diakonicentrum.

- Det som blir över delar vi ut två gånger i veckan vid vår matsvinnsutdelning, berättar Anette Lind.

Tack vare ett samarbete mellan Diakonicentrum och Växjö kommun sedan några år kan man också ha ett härbärge öppet under vinterhalvåret.

Kommunens nödprövning skriver in personer som saknar bostad. På Diakonicentrum finns personal som tar emot gästerna över natten.

De erbjuds ett mål mat, dusch och en sängplats i sovsal.

- Förra året hade vi i genomsnitt tre gäster per natt. Med samarbetet med kommunen gör vi vårt bästa för att hjälpa dem som saknar ett hem.

Under julhelgen hade Diakonicentrum extra öppet för sina besökare.

Två av stammisarna på Diakonicentrum är Johan Gustavsson och Robinson Gonzalez. De stortrivs på Diakonicentrum.

- Det är trevligt här och alltid bra stämning, det finns inget ont att säga om dem som jobbar här, säger Johan Gustavsson.

- De som jobbar här är underbara, tycker Robinson Gonzalez.

Båda har erfarenhet av hemlöshet.

- Jag bodde i ett vindskydd vid Södra Bergundasjön, och tände en stor brasa för att hålla värmen på kvällarna, berättar Johan Gustavsson och fortsätter:

- Men jag fick inte vara där. Polisen och kronofogden kom och körde bort mig.

Numera bor Johan Gustavsson i en egen lägenhet sedan fem år efter att ha fått hjälp av kommunen.

Robinson Gonzalez har tidigare bott på natthärbärget, men nu verkar det lösa sig med boende för honom också.

Även han har fått hjälp av kommunen med ett eget boende.

- Jag har sovit mycket utomhus, jag har svårt att hålla ordning och reda när jag har en lägenhet. Men jag får en lägenhet nu, berättar han.

På Diakonicentrum erbjuds även stöd i kontakter med myndigheter.

- Det är en viktig del av vårt arbete att hjälpa gästerna att förstå regler och hantera kontakter med olika instanser, förklarar Anette Lind.

- Att hjälpa till med vardagliga myndighetskontakter, att slussas till rätt handläggare eller att läsa brev och dokument kan vara avgörande för vissa av våra gäster.

När Diakonicentrum stänger för dagen önskar personalen gästerna välkomna tillbaka.

- Att bli hälsad på och att bli sedd är en grund i vårt arbete. Här möts vi utifrån det vi bär med oss och med förståelsen för att livet är tufft. Det skapar en unik gemenskap, säger Anette Lind.

- Man kan komma hit ensam men ändå få sitta i gemenskap med andra. Det kan också bli ett första steg mot en förändring.

Hans Nilsson