Camilla i Växjö adopterade Ocho och Cedar från Litauen

Av Hans Nilsson

VÄXJÖ. I sorgen efter sin avlidna hund ville Camilla Gunnarsson i Växjö skaffa en ny så fort som möjligt.
Det slutade med att hon och hennes man tog hand om adoptivhundarna Cedar och Ocho från Litauen.
- Vi ville ha hundar att jobba med, och det fick vi. Det är jakt och vakt och sällskap i dessa hundar och vi älskar dem, säger Camilla Gunnarsson.

Camilla Gunnarsson i Växjö har levt med hundar sedan hon var liten.

Hennes farmor och farfar hade hunduppfödning av pudel, tax och schäfer i Linneryd.

- Jag var alltid där på somrarna när jag var liten och lekte med hundarna, så jag brukar säga att jag är född i en hundgård, berättar hon.

Genom åren har Camilla haft flera egna hundar. Hon är en hundmänniska, helt enkelt.

För sex år sedan var Camilla och hennes man Janne tvungna att låta avliva sin hund.

För att komma över sorgen skrev hon i en hundgrupp för räddade djur på Facebook att hon sökte efter en hund.

- Jag blev jag kontaktad av en man i Skåne som hämtade hundar från ett hem för hemlösa hundar i Litauen och sålde dem i Sverige.

När hon fick se en bild på en hund som erbjöds blev hon och hennes man genast förtjusta.

- Cedar hade stora öron och vi tyckte att han såg ut som en blandning av ett flygplan och en gris, berättar hon och skrattar.

De föll för lille Cedar. En hundvalp av okänd blandras.

Han hade fötts i en kull utanför hägnet i hundhemmet i Litauen när mamman var på rymmen.

I september 2020 hämtade Camilla och hennes man Cedar i Skåne hos mannen som fört honom från Litauen.

- Han berättade att de hade en annan hund som skulle komma till ett hem i samma område på Norr i Växjö där jag bor.

Det var Cedars bror Ocho som troligen är från samma kull som mamman födde utanför hundhemmet i Litauen.

Men Ocho blev inte långvarig, varken i det hemmet eller hos nästa person i Växjö som tog hand om honom.

Ocho ansågs vara svår att hantera. Han skickades till jourhem i Skåne och sedan tillbaka till ett nytt hem i Växjö.

Det slutade med att han fick mellanlanda hos Camilla och hennes man.

Då var han inte alls i ett bra skick.

- Ocho var undernärd. Han hade sår på kroppen och hade knappt någon päls. Sedan var han arg och misstänksam också, och rädd för människor och alla möjliga ljud.

Camilla och hennes man bestämde sig i mars 2021 för att Ocho ändå skulle få stanna hos dem.

- Om vi inte hade tagit hand om Ocho så hade han avlivats. Det är jag säker på, säger hon.

Camilla är 59 år och förtidspensionerad. Hon har tid om dagarna att engagera sig i hundarna.

Det har verkligen krävts, särskilt med Ocho.

- Man måste ha tid och tålamod om man ska engagera sig i en hund som Ocho. Jag och min man har jobbat mycket med Ocho.

- Vi fick bygga upp självförtroendet hos honom, det gjorde vi ihop med hans bror Cedar. I början flög de ihop och slogs hela tiden, men numera är de tajta vänner.

Cedar och Ocho är två fina, nyfikna, sociala och snälla hundar.

- Ju mer jag har jobbat med Ocho desto närmre har vi kommit varandra och desto tryggare har han blivit.

- Ocho gör fortfarande nya framsteg, han har inte nått sin fulla potential än.

Camilla påpekar att man måste vara förberedd på vad man ger sig in på när man adopterar en hund.

- Det är väldigt stor skillnad på att adoptera en hund och köpa från en Kennel.

- Från en seriös uppfödare får man en stamtavla och får veta om sjukdomshistorik och arvsanlag. Adopterar man en hund vet man nästan ingenting om bakgrunden. Det är ett oskrivet blad.

- Vi vet bara att Ocho och Cedar föddes utanför hundhemmet Penkta Koja i Litauen i maj 2020 av en hund som kallades Makadamija.

Det finns en annan mycket viktig sak Camilla vill lyfta fram.

- Om man ska man skaffa adoptivhund måste man försöka ta reda på så mycket som möjligt om säljaren, för det finns många oseriösa säljare.

Hans Nilsson

Camilla Gunnarsson har ägnat mycket tid åt att engagera sig i Ocho och Cedar. Foto: Hans Nilsson