Nadja och Eva får inte längre hålla i Alvestas mötesplatser för äldre

Av Josefin Petersson

ALVESTA. Efter flera år av gemenskap, skratt och omtanke tvingas Eva Gustafsson och Nadja Karlsson avsluta sitt arbete med Mötesplatserna i Alvesta. Beskedet om omorganisationen kom plötsligt i höstas, förra veckan blev det en känslosam avslutning.

I och med nybyggnationen av Trygghetsboendet Tingsbacken så har det anställts en trygghetsvärd, den personen kommer även från och med första mars att ha hand om Mötesplats Alvesta och Mötesplats Söderbacka.

Sedan 2021 har Eva Gustafsson och Nadja Karlsson utöver att de jobbar som undersköterskor i Alvestas hemtjänst varit ansvariga för Mötesplatserna i Alvesta.

– Vi sa redan från början att vi inte skulle prata om krämpor eller demens. Det här ska vara en positiv plats, där man får känna glädje och mening, berättar Nadja Karlsson.

För många av deltagarna har mötesplatserna blivit veckans höjdpunkt.

– Från början var det bara runt fem personer som kom, den sista tiden har det varit upp till 20 deltagare på Mötesplats Alvesta och över 30 vid vissa tillfällen på Mötesplats Söderbacka. Många har inte så många vänner kvar. Här har de hittat gemenskap, skratt och ibland till och med nya vänner att umgås med utanför träffarna. De klär upp sig, gör sig fina och kommer hit med förväntan, det är stort, berättar Eva.

När beskedet om förändringen kom startade deltagarna en namninsamling som skickades till kommunen.

– Det säger en hel del när människor i 85–90-årsåldern börjar samla namn. De var förtvivlade och sa, ni får inte ge upp, men beslutet var redan taget och 45 namnunderskrifter gjorde ingen skillnad, berättar Nadja.

För Eva och Nadja handlar sorgen inte bara om ett avslutat uppdrag, utan om relationerna.

– Vi har lärt känna alla personligen. Många har ingen familj nära, så vi har blivit som deras familj, de har också blivit vår familj, därav kommer det kännas tomt nu när vi inte längre får fortsätta, berättar Eva.

De två beskriver arbetet som något de brunnit för.

– Det här är bra för själen, både för oss och för dem som kommer hit. De går hem gladare, med bättre aptit och bättre sömn, berättar Nadja.

Genom åren har de båda Mötesplatserna åkt på flera resor tillsammans. För några veckor sedan var det dags igen, den här gången tack vare ett bidrag från en anhörig, båda Mötesplatserna kunde då besöka Minivärlden i Ljungby.

– Resan kunde genomföras tack vare en underbar anhörig till en före detta deltagare på Mötesplatsen. Hon såg glädjen i sin mammas ögon varje gång hon var på Mötesplatsen. Hon såg alltid framemot att komma till Mötesplatsen för att lära sig något nytt, vilket hon sedan kunde återberätta till sin dotter, berättar Eva.

När Eva och Nadja förra veckan avslutade sitt kapitel på Mötesplatserna var det med både skratt och tårar.

– Lions skänkte oss tårta som vi kunde bjuda på, vi ville avsluta med glädje, sång och skratt, så att det blir ett fint minne, men inom oss känns det tungt, berättar Eva.

Trots besvikelsen blickar de framåt.

– Vi ger inte upp. Kanske är det här början på något nytt. Vi har idéer och vi har varandra, avslutar Nadja med ett försiktigt leende.

Josefin Petersson