Jacob Aronsson tar över butiken i Lönashult

Av Josefin Petersson

LÖNASHULT. Efter nio år inom ICA förverkligar Jacob Aronsson sin mångåriga dröm. Den första februari tar han över ICA Nära Tommys Livs i Lönashult, en butik och en bygd som han beskriver som otroligt varm och familjär.

Som 15-åring flyttade Jacob Aronsson till Värmland från Stockholm för att gå på gymnasiet, där insåg han att han inte är gjord för att bo i storstan. När Jacob Aronsson nu kliver in som ny handlare på ICA Nära Tommys Livs i Lönashult gör han det med ett tydligt hjärta för både butik och bygd.

– Jag har drömt om att bli ICA-handlare i över tio år. För mig har visionen alltid varit den lilla butiken på landet, inte den stora butiken i stan, berättar han.

I och med att Jacob Aronsson tar över, så innebär det också att Pierre Ed tackar för sig efter nästan tre år i Lönashult.

– Innan jag tog över butiken hade jag inte vetskap om att det fanns en plats som hette Lönashult, men när jag för första gången besökte butiken så tyckte jag att det var en familjär känsla mellan kunderna och medarbetarna, den länslan fick mig att söka butiken. Åren med butiken i Lönashult skulle jag beskriva med lärorika, familjära och spännande. Känslan när man står med nycklarna till sin första butik skulle jag jämföra med när vi för första gången kom hem med vår son från BB, ovis, overklig och pirrig. Att nu lämna över butiken innebär att vi kommer närmre nära och kära och ICA i Lönashult behöver någon med nya tankar och idéer. Framöver kommer jag att hålla hus i Nybro, där byggs det om du frågar mig en helt ny butik. Till alla kunder jag haft genom åren vill jag säga, tack för ert tålamod och kärlek, säger Pierre Ed.

Jacob, som tidigare arbetat som butikschef på ICA i Kallhäll utanför Stockholm i 3,5 år och dessförinnan som intern lönasmhetskonsult på ICA Maxi i Barkaby, beskriver beslutet att lämna huvudstaden som självklart.

– Jag är ingen person som ska bo i stan, det är så himla bra ute på landet. För mig handlar det inte om pengar eller status, utan om att jag verkligen trivs med livet på landsbygden, säger han med ett leende.

Han kommer däremot att ta med sig arbetssättet från Kallhäll till Lönashult.

– I Kallhäll drev vi butiken som en landsbygdsbutik i stan, med fokus på de mjuka värdena och relationen till lokalsamhället. Den erfarenheten tar jag verkligen med mig till Lönashult, berättar han.

När han först besökte Lönashult i oktober förra året var det butikens atmosfär som fick honom att fastna.

– Jag hade tittat på en annan butik som var ekonomiskt mer fördelaktig, men den kändes själlös. Här i Lönashult var det varmt, personalen hälsade glatt och kunderna stod och småpratade. Jag kände direkt att här kommer jag trivas, berättar han.

Butiken har i dagsläget tre anställda, de har arbetat 25, 20 respektive sex år i butiken, därför kommer även personalen bli en central del i Jacobs ledarskap.

– Jag kan inte komma in med en färdig plan och köra över någon. Alla som jobbar här ska vara en del av ledningsgruppen. Vi ska driva butiken tillsammans, berättar han.

Bland idéerna som Jacob vill utforska finns hemleveranser, samarbeten med lokala företag och möjligheten till dygnet runt-öppet via BankID-inloggning. Han understryker däremot att första tiden handlar om att lyssna.

– Det viktigaste är att bevara det som redan fungerar. Jag vill prata med kunder och personal, förstå vad som behövs innan jag börjar förändra något, berättar han.

För Jacob är den lilla butiken mer än bara en plats för handel.

– Den här typen av butik är ofta en knutpunkt i samhället. Kunderna träffar varandra, småpratar, skrattar. Det är inte bara ett ställe där man handlar, det är en social mötesplats, berättar han.

Trots ett visst vemod över att lämna Kallhäll och gamla kollegor, känner han stor glädje inför det nya kapitlet.

– Det är både sorgligt och fantastiskt på samma gång. Jag kommer sakna kunderna och kollegorna, men jag ser verkligen fram emot att lära känna människorna här i Lönashult.

På frågan om han oroar sig för hur bygden ska ta emot en “Stockholmsgrabb” svarar han med ett skratt.

– Som Stockholmsgrabb brukar man börja i uppförsbacke, jag var lite orolig i början, men alla jag träffat har varit otroligt positiva. Nu är det upp till mig att visa att jag inte är helt dum i huvudet, avslutar han och skrattar.

Josefin Petersson