Christina ”Cin” Wiberg har släppt sin andra diktsamling

Av Josefin Petersson

ALVESTA. Christina ”Cin” Wiberg har tidigare arbetat inom vården på olika sätt och även som vårdlärare, hon har under ett liv fyllt av erfarenheter funnit sitt uttryck i lyriken. Med inspiration från det öländska landskapet och ett liv präglat av både glädje och förlust, skapar hon dikter som öppnar dörren till det innersta inom oss. I sin senaste diktsamling, Södergök och Lärksonat, bjuder hon läsarna på en resa genom naturens skönhet, men också flera samhälls händelser.

Christina ”Cin” Wiberg har alltid haft en kärlek för språket. Redan som barn skrev hon lyrik, och intresset för att uttrycka sig med ord har följt henne genom livet.

– Intresset för att läsa och skriva har jag haft sedan jag var liten, jag har hittat gamla böcker, redan då skrev jag som en gammal tant, fast jag bara var sju eller åtta år. Jag har alltid intresserat mig för den inre människan, berättar Christina ”Cin” Wiberg.

Efter att ha förlorat sin yngsta son 1991, vid endast 16,5 års ålder, försvann däremot orden och det tog flera år innan hon hittade tillbaka.

– De första åren kunde inte göra någonting, jag grät varje dag i två år, men när jag till slut började skriva igen, var det som en befrielse. Jag kände att jag kanske kunde överleva sorgen, berättar Christina ”Cin” Wiberg.

Det blev starten för hennes första diktsamling, Var tar tankarna vägen? som släpptes 2005, den blev en del av bearbetningen av sorgen. Hon har även dedikerade den till sin mamma, som varit ett ovärderligt stöd under sorgen.

Sedan dess har Christina ”Cin” Wiberg fortsatt skriva och det har samlats en massa i byrålådan, tanken var aldrig riktigt att det skulle bli något av det, men hon beslutade sig ändå för att sammanställa det till en ny diktsamling. Hennes senaste verk, Södergök och Lärksornat, är inspirerat av naturen på Öland, där hon spenderat somrarna sedan barndomen.

Genom sina dikter skildrar hon inte bara naturens skönhet på Öland utan berör också samhällsfrågor och händelser, så som pandemin och 11:e september. Trots att hennes dikter ofta är personliga, tvekar hon inte att dela med sig av sina innersta känslor.

– Lyrik är ju väldigt avslöjande för man skriver utifrån det man upplever, det man tänker och det man känner. Min första samling var en bearbetning av att ha förlorat ett barn. Åren går och sorgen blir en medvandrare genom vars lins livet blir synliggjort. Sorgens penseldrag målar stråk av saknad, även i ett bländande öländskt solljus. Att skriva poesi är att öppna dörren till det innersta. En amerikansk författare vid namn Edna St Vincent Millay har tydliggjort denna känsla på ett talande och symboliskt sätt, ”den person som publicerar en bok uppträder med nerdragna byxor inför folket”, berättar Christina ”Cin” Wiberg.

Christina ”Cin” Wiberg skrivande är också ett sätt att bidra. Eventuella intäkter från hennes senaste diktsamling går till Cancerfonden.

– Forskning är avgörande för att vi ska kunna göra framsteg, berättar Christina ”Cin” Wiberg.

Just lyriken är en livlina för henne, ett sätt att bearbeta livets svårigheter och hylla dess skönhet.

– När jag ser en vacker vy så ser jag det också snabbt i ord, så i stället för att gå ut med ett staffli och måla det jag ser, så målar jag med ord. Viljan att uttrycka sig är det som driver mig, det känns tillfredsställande när jag kommit till att beskriva precis det jag ser med ord. Ölands öppna vidder, de vita vägarna och alla blommor, de vyerna är som gjorda för att måla med ord eller pensel. Det är samtidigt avslöjande att skriva poesi, det skulle däremot inte vara samma sak annars, för då skulle varken jag eller någon annan känna att det har något värde. Att måla vackra vyer i ord är min passion, avslutar Christina ”Cin” Wiberg.

Josefin Petersson