Arbetarförfattare med rötter i Växjö på besök: ”Jag har fått revansch”

Av Hans Nilsson

VÄXJÖ. Nyligen var Växjöfödde Micke Evhammar på IOGT-NTO för att prata om sitt författarskap. Han är en av få arbetarförfattare idag i Sverige. Nu är han aktuell med en novellsamling och senare i år kommer hans fjärde roman ut på Ordfront.
- Det är svårt att nå ut med arbetarlitteratur, man pratar ju inte så mycket om arbetarklass nu om man jämför med 60-och 70-talet, konstaterar 67-årige Micke Evhammar.

Micke Evhammar föddes 1955 i Växjö. När han var ett halvår gammal bestämde sig hans föräldrar för att flytta till Stockholm. Det var ont om jobb i Växjö och i trakten på den tiden. I Stockholm fick hans pappa jobb som taxichaufför och hans mamma fick anställning som stansoperatris på Televerket.
Micke Evhammmer och hans familj hamnade i arbetarområdena i de södra förorterna till Stockholm. De första åren bodde de på övervåningen i en gammal träkåk med utedass i Lissma i Huddinge, sedan flyttade familjen till idylliska Trångsund och efter några år till Skogås som var en lite råare miljö.
Efter att ha gått 9:an på högstadiet var det dags att jobba.
- Jag var 15 år när jag började jobba som hantlangare åt plattsättare på byggen. Med tiden blev jag svetsarlärling och byggsmed, berättar han.
Totalt arbetade Micke i runt 40 år på byggen, verkstäder och varv i Stockholm.
- Jag var ett halvår som scenarbetare på Dramaten också, det var 1976. Jag ville se något annat, men det var för lite att göra så jag tröttnade på att sitta och vänta hela dagarna. Fast det var intressant att se hur hierarkiskt det var även på Dramaten och att klassklyftorna var tydliga trots att många var vänster där.

Det Sverige Micke Evhammer växte upp i under 60- och 70-talet var väldigt annorlunda jämfört med idag. Det här var en tid då man pratade mycket om klass och där arbetarklassens frågor var i fokus i politiken och i samhällsdebatten.
Han präglades starkt av de strömningarna och blev tidigt politiskt medveten. Den syn han har på samhället idag med motsättningen mellan arbete och kapital har sin grund i Karl Marx teorier. Som 20-åring läste han Kapitalet av Karl Marx varje morgon innan han gav sig iväg till jobbet.
- Jag engagerade mig i VPK på Söder i Stockholm på 70-talet. Vi hoppades på ett annat samhälle, det var ju ett annat Sverige då. Idag är det ett mycket råare marknadstänk.
- Men det var inte var min typ av människor i VPK. Jag minns en tjej som var med i VPK och som läste till läkare. Hon påstod att hon var arbetslös bara för att hon inte hade fått en praktikplats som läkare. Men det handlade bara om att hon ville spela att hon var proletär, för hon kom från en helt annan bakgrund.
Musiken hade stor betydelse också för Mickes politiska ställningstagande. Som liten grabb på 60-talet gick han igång på Beatles, Rolling Stones och Animals. Sedan när de svenska proggbanden kom hängde han på där med.
- Jag gillade Hoola Bandoola Band. Jag tyckte att de vände sig till arbetarklassen. Därför blev jag så besviken när de spelade på Studentkåren i Stockholm i början på 70-talet och jag inte var välkommen där. Jag ville ju se dem, men man var tvungen att vara student för att komma in. Vänsterrörelsen på den tiden ville väl, men det var inte så mycket arbetarklass i den rörelsen.

Micke har alltid läst mycket. Hans stora favoriter är Lasse Strömstedt, Josef Kjellgren, Väinö Linna och Ulf Lundell. När han var i 40-årsåldern i mitten av 90-talet bestämde han sig för att försöka skriva om sina erfarenheter från yrkeslivet. Hur det är att vara arbetare på golvet.
- Jag hade en idé om att jag ville uttrycka mig, men jag blev pappa redan när jag var 20 år och har fyra barn så det var först när jag var runt 40 år fick jag tid att sätta mig ned och skriva.
Efter att ha fått en novell publicerad i en lokaltidning i Stockholm stärktes hans självförtroende. Han skrev flera noveller som skildrade arbetarmiljöer och då nappade fackpressen, bland annat Byggnadsarbetaren. Till slut fick Micke kontrakt med ett bokförlag.
- Jag blev refuserad många gånger. Men 2007 ville Ordfront förlag skriva kontrakt med mig.
Debuten på Ordfront kom 2009, en roman med titeln ”Thick as a brick”. Två år senare kom ”Med Gud på vår sida”. Den som kan sin rockhistoria kan härleda titlarna till Jethro Tull och Bob Dylan.
Hans böcker handlar ofta om dåligt skyddsarbete, döden på jobbet och problemen med arbetskraftsimport. Mickes tredje roman, ”Sju dagar i maj”, som kom 2016 är en nutida skildring av arbetare som handlar om fyra män på en byggarbetsplats. Boken berättar om det fysiska slitet, och hur lite makt en arbetare har att påverka eller ens ha åsikter om säkerheten på en arbetsplats.
- Den fick bra recensioner i Dagens Nyheter och Expressen. Jag har överlag fått bra recensioner. Att jag ges ut på Ordfront gör det nog lite lättare att bli recenserad på kultursidorna, tror han.
När Micke gick i skolan och skrev uppsatser fick han anmärkningar av läraren för stavfel, som även tyckte att han hade ful skrivstil.
- Jag träffade en av mina gamla lärare för några år sedan. Det kändes väldigt bra att kunna berätta att jag är författare. Hon visste inte vad hon skulle säga. Jag har fått revansch kan man säga.
Micke har aldrig strävat efter att göra en klassresa. Han har gillat sina jobb 0ch trivts med arbetsgemenskapen.

Men jobbet som byggsmed sliter på kroppen. Hans rygg är utsliten, en arbetsskada enligt läkaren, och han har gjort flera operationer men nekats sjukpenning. Det tog 16 år innan Försäkringskassan godkände det som arbetsskada. Nu lever han med kronisk smärta.
Men han fortsätter att skriva böcker. Om några månader kommer hans fjärde roman på Ordfront förlag och nyligen gavs novellsamlingen ”Ögonblicket” ut av Proletärkultur.
Det var därför han var i Växjö för ett tag sedan och pratade om sitt författarskap i Viktoriasalen på IOGT-NTO i ett arrangemang av ABF i Växjö och Kommunistiska Partiet.
- Jag har varit mycket i Växjö. När jag var liten brukade vi åka till min morfar i Västorp i Furuby på somrarna. Han hade ett litet jordbruk där. Vi var ofta hos farmor och farfar som bodde inne i Växjö. Jag har en moster och en morbror kvar i Växjö och dem besöker jag och min fru då och då, berättar Micke Evhammar.
hans nilssoN