Zebrakings firar 40 år ”Vi vill gärna lägga in något eget i låtarna”

Av Thomas Edgren

VÄXJÖ. Att ett band hållit på i 40 år hör till ovanligheterna. Men i år kan rockbandet Zebrakings fira 40 och här finns i alla fall Micke Ringdahl kvar från originalsättningen (som allra först hette Horace Action & The Zebrakids).
- Egentligen var vi musiker från andra band som började spela ihop vid sidan om för att göra coverlåtar. Idén kom i samband med en privat ”hippiefest” på Gyllene Freden. Så blev det fler privata spelningar. Och nu är det detta band som överlev alla de andra, konstaterar Micke.

Zebrakings har gott om covers, främst engelska, som de kan plocka fram och anpassa till den typ av fest, konsert eller tillställning de bokats på. Bandet repar en gång i veckan i en lokal strax utanför Växjö. Efter att främst ha varit ett ”grabb-band”, sjunger sedan 2019 även Katarina Ek i gruppen. Hon har en rockröst som lyft bandet ett snäpp till och gjort det möjligt att bredda repertoaren ytterligare.
- Jag gillar att sjunga alla möjliga stilar, allt från hårdrock till jazz. Jag prövar gärna det mesta, jag sjunger som en hel karl, skattar hon.

Zebrakings har ett lager av inrepade låtar som räcker två, tre timmar som de alltid kan dra av. Ofta kör de två set per kväll.
- Vi kör låtar som alla känner till, men vi vill gärna lägga in något extra arrangemang i varje låt så att de ska kännas lite egna. Vi ser helt klart en utmaning i det, det är en av de grejer som får en att älska att spela musik, säger Henrik Lundström, som sedan 2003 spelar keyboards och sjunger.
Hur väljer ni ut de låtar ni ska spela på en kväll?
- Publiken vill höra kända låtar. De ska gilla låtarna och även vi ska gilla att spela dem. Annars funkar det inte. När vi repat in nya låtar, testar vi om de funkar ute, annars byter vi ut dem, menar Johan Holst, som spelat bas i gruppen sedan 1991.
- Vi måste ”vara på” direkt när vi går på scenen. Att fånga upp publiken är viktigt redan från start och sedan ha fokus på dem. Många vi pratat med efter en konsert säger att vi ser ut att ha jättekul när vi spelar. Och trivs vi, trivs publiken – det smittar av sig, det ska vara ett interagerande med dem, menar Micke Ringdahl.

Johan påpekar att bra ljus och ljud också är viktigt för att ge en bra publikupplevelse.
- Vi har en ljus- och ljudrigg som kräver en specificerad golvyta som vi vill ha med oss. Vi har alltid haft ett eget tekniskt intresse i kombinationen musik – ljud – ljus. Vår rigg gör oss trygga i att det blir samma upplägg på varje ställe vi sätter upp våra instrument.

Zebrakings har genom åren sett ett 20-tal medlemmar komma och gå. De senaste 20 åren har sättningen dock varit ganska konstant.
De mest hektiska åren, 1992 - 1996 hade bandet upp till 70 spelningar på ett år, både privata och offentliga.
- Det flöt på superbra dessa år. Vi var populära inte minst på studentställen – vi hade 30 spelningar på Värmlands Nation i Lund, berättar Micke, som sparat en hel del gamla kalendrar där han bokfört spelningar.
Dåvarande kände krogkungen Mohammed Al Wali är en nöjesarrangör som ofta lät killarna spela på sina nöjesställen i Växjö under 1990-talet.

Några speciella minnen?
- När vi skulle spela på Lundakarnevalen 1994. Vi var där under flera dagar och uppträdde på olika platser. En kväll skulle vi köra lite unplugged i Värmlands Nations trädgård. Arrangören tänkte att det troligen skulle komma ett femtiotal personer men det fylldes på och blev till minst 500 på den lilla ytan! Folk hängde i träden och diggade! Vi hade ju knappt några förstärkare, vi kunde ju inte kräma på så mycket, skrattar Johan Holst.
- Och speciellt var det att få spela på nyårsafton på millennieskiftet. Det var på skidorten Matrei in Osttirol i Österrike. Allt var fritt för oss i baren och vi fick liftkort. Och så träffade vi på Anja Persson som ju var stor då, minns Micke.

Att få spela och hylla Carolina Klyft i Linnéparken, när hon tagit ett par OS-medaljer, hylla Växjö Lakers på Stortorget när de gick upp i elitserien och fira Östers IF när de gick upp i Allsvenskan är andra minnesvärda jippon som bandet minns med glädje.
- Och så har vi spelat utomhus på torget i Hultsfred mitt i vintern 1 advent och varit kompband för motionärerna på Friskis och Svettis utegympa på Kamparängen i Växjö. Ledarna skapade ett träningsprogram efter våra låtar!

Några platser där ni skulle vilja spela?
- Dalhalla. Det hade varit stämningsfullt. Och på något After Ski. Det hade verkligen varit kul, menar Micke.

I år planerar Zebrakings för en jubileumskonsert då kanske gamla medlemmar kan hoppa in och joina i vissa låtar. Var, när och hur är ej bestämt än. Om några veckor, 5 februari blir det hur som helst en konsert på restaurang Kök 11, med ”rockbuffé”, trubadur och liveband.
Thomas Edgren