NYHETER 2020-8-3 KL. 16:00

”Vi kanske borde titta i backspeglen då och då”

Av Anders Jönsson

”Vi kanske borde titta i backspeglen då och då”
John Curovac.

Så här mitt i den svenska sommaren sitter jag och funderar: När ska man få njuta av sina framsteg?

Alla är missnöjda. Mera, mera, mera! Alla är offer för alla andra. Och ingen ifrågasätter, är det verkligen så hemskt?
Sedan människan kom till har ingen av oss haft det bättre. (Nu pratar jag mest om Västvärlden och Sverige). Inte män, inte kvinnor, inte homosexuella, inte flyktingar och inte djur. Ändå fortsätter vi skrika, mest i media, mera, mera, mera. Visst kan allt bli bättre men även sämre. Visst är 80 procent av männens löner orättvist men är ändå bättre än 75 procent. Självklart kan man ta emot fler flyktingar men 100 000–tals är ingenting att skämmas för heller. Och så kan man se på saken för alla grupper i samhället.

Missförstå mig inte. Jag är absolut inte emot samhällsutvecklingen och önskar mest av allt ett perfekt samhälle byggt på universell rättvisa (inte på min eller din rättvisa utan universell). Men våra önskemål och livets verklighet är två helt olika saker.
Vi människor är vanedjur. Trots att förändringar gör oss gott gillar vi dem inte.
Vi människor behöver få tillfredställelse av framgångar och tid att njuta av dem.
Uppfyller vi inte dessa naturliga behov blir vi antingen aggressiva eller apatiska. Och ingen av dessa tillstånd är bra för människans vidare utveckling.
Och tecken? Vi har alla blivit extremister på sitt sätt. Är inte det tecken på aggressivitet?
Efter extremismen kommer det att komma en tid av apati och det är nog det värsta tillståndet en människa och samhälle kan hamna i. Apatiska människor har svårt att se att de är apatiska och därför tar återhämtningen väldigt lång tid.

Så, vi kanske borde klappa oss på axeln en stund, andas in och ut och lova oss lite tid av tillfredställelse av att ha kommit så långt i utvecklingen jämfört med alla andra levande varelser på planeten jorden. Vi kanske borde titta i backspegeln då och då. Vi kanske borde ta oss tid att läsa en av Hans Roslings böcker nu när vi ändå har tid över. Han förklarar det jag skriver om så mycket bättre. För han är Hans Rosling och jag är... jag.
Njut av semestern nu. Sommaren är kort. Hoppas att det mesta inte regnar bort.

John CurovacKrönikör