NYHETER 2020-9-3 KL. 14:46

En saga från gamla tider

Av Hans Nilsson

En saga från gamla tider
"Vad ska vi göra med den gamla borgen? Vi säljer den till någon som vill använda den till bostäder åt undersåtarna". Arne Persson i Växjö skriver om kommunhuset. Foto: Hans Nilsson

debatt En dag sa den något yngre matriarken till den gamle patriarken, jag är trött på den här gamla borgen, vi bygger ett nytt slott istället.
Ett modernt slott med lite nytänkande, varför ska till exempel tjänstefolket ha egna rum. Nej, stora salar ska det vara. Jag vill ha ett eget rum, sa den gamle patriarken, och med utsikt över mitt rike.
Naturligtvis, sa matriarken, det blir jättemånga fönster så du får mycket utsikt. Inte alls så mörkt och dystert som i den gamla borgen och det ska byggas i fint utländskt trä istället för den tråkiga stenen i den gamla borgen.
Vad ska vi göra med den gamla borgen? Vi säljer den till någon som vill använda den till bostäder åt undersåtarna. Inte ens rikets största byggare var intresserad av idén, här fanns inte tillräckligt med pengar att tjäna. Vi säljer den till vår styvson, sa den gamle patriarken, han har ju hjälpt oss förr, när vi behövt pengar. Han kan ju konsten att slussa pengar vidare till oss från sin verksamhet. Släkten måste ju hjälpas åt i dessa svåra tider.
Styvsonen köpte den gamla borgen för mycket mer än den var värd. Vad gör man inte för sina föräldrar och är van att lyssna på dom med båda öronen. Han tänkte ett tag och kom fram till att det blev för dyrt att inreda borgen till bostäder. Varje familj vill ju ha ett eget dass t ex. Men skam den som ger sig, en dag fick han en lysande idé, borgen skulle bli fattighus. Han kontaktade några fattighusföretag och det verkade finnas intresse.
Här kunde historien fått ett relativt lyckligt slut.
Men det spred sig en oväntad smitta i riket och intressenterna fick annat att göra och intresset dog. Styvsonen ringde sina föräldrar med gråten i halsen. Den gamla borgen duger inte som fattighus.
Det duger inte med pottor utan det behövs dass till varje rum. Dessutom har de som var intresserade fått problem.
De har blivit tvungna att köpa tvål och vatten till sina fattighus. För att överhuvudtaget hyra borgen vill dom ha en massa skyddsutrustning gratis. Jamen, sa matriarken, det ska väl staten betala. Och pottor står det inget om i Folkhälsomyndighetens rekommendationer.
Det gick en liten tid. Den gamle patriarken och den yngre matriarken kallade till sig styvsonen. Vi kan nog lösa ditt problem, sa de.
Det blir nog inte så många salar till tjänstefolket som det var tänkt eftersom vi behöver rum till våra vänner också och kanske till deras förtrogna också. Därför vill vi inhysa resten av tjänstefolket i den gamla borgen. Jo, sa styvsonen, det blir väl bra, men vem betalar hyran? Gör som vanligt, sa patriarken och matriarken med en mun. Höj hyran för dina andra inhysingar.
Kanske inte sagan var från gamla tider ändå.




Arne Persson, en undersåte i Växjö