Alla dessa pling som styr våra liv

Av Hans Nilsson

Nu piper det igen. Alla dessa pling som styr våra liv. De skulle jag vilja tala om.
Du vaknar på morgonen av att telefonen ger ifrån sig det lilla morgonpipet. Det är dags att vakna.
Efter en del snoosningar så kliver du äntligen ur bingen och förflyttar dig till köket för att få lite morgonkaffe i din sömndruckna kropp.

Nästa pling och kaffet ropar och du kommer springandes. Nätt och jämnt att du hann kissa klart nästan så att du fick knipa av strålen. Så styrd är du av dessa pling.
När kaffet står där rykandes hett så är det dags för morgongröten. Havregryn och vatten blandas med en smula salt i en lagom djup tallrik som ställs in i micron för tillagning. Tre minuter. Du står redo. Duschen får vänta till efter frukost. Måste vänta på nästa pling. Signalen som gör att du infinner dig i exakt rätt tid till din egen gjorda frukost. Militäriskt.

Sen vaknar resten av familjen. Micro på igen. Te på gång. Pling. Varm oboy till nästa. Pling. Micron igång igen. Just det ja. Måste messa chefen om att jag kan bli några minuter sen. Pling och chefen ger tummen upp. Vid frukostbordet laddas det i brödrosten. Pling, det är klart och ett nyrostat bröd landar fint på bordsduken. Samtidigt som någon fixar sin macka så har någon annan fullt upp med sms-konversation med kompisen.
Plingen avlöser varandra i en rasande fart och gör det stört omöjligt att för ett samtal IRL. Plinget styr och vi skyndar dit. Inget får missas eller vänta. Så här håller vi på. I bilen. Pling, pling, pling. Ajdå missade lossa handbromsen. Pling igen. Ja, jag vet. Bälte på. Pling igen.

Vad fan är det nu då. Kollar runt, checkar av. Någon har missat att stänga höger bakdörr. Såklart. Stannar. Kliver ur och stänger höger bakdörr. Hoppar in igen. Börjar köra. Pling, pling hörs det ingen. Stressnivån höjs. Vad är det nu då. Ajdå. Handbromsen igen. Ja jag fattar! Äntligen på väg.
Har knappt varit vaken i två timmar och redan har dessa Pling gett dig lätt hjärtklappning och fått dig att känna dig otillräcklig. Pling. Sms från din äkta hälft. Glöm inte att du har tandläkartid idag. Pling igen. Från tandläkare.
Du är välkommen idag kl 13.00.

Nu kokar skallen. Ja tack som fan. Framme vid jobbet. Öppnar bildörren för att kliva ur. Pling, pling, pling. Ja jag ska ta ut bilnycklarna. Jag fattar. Framme vid hissen. Pling. Trycker på 4.an. Pling. Alla dessa på pling hit och dit som styr våra liv. Ett pling och genast står du i givakt för att utföra det som alarmeras. Vilket annat däggdjur hade accepterat detta? Att bli runtschasad av elektronisk utrustning som vet exakt när och hur du ska agera och göra.

Väl hemma så åker maten in i ugnen. Du passar på att duscha och sen händer det igen. Plinget. Färdigt. Dags att äta. Så här håller det på. Vi anpassar oss. Telefonen plingar. Klockan plingar. Tvättmaskinen plingar att den är klar och diskmaskinen plingar att det är dags att plocka ur den. PLING. Hjärnan plingar av och på och som små robotar går vi mellan våra hushållsmaskiner, smartphones och googlehomes. Undrar vad som skulle hända om allt en dag tystnade. Vågar du prova.

Med den tanken så tystnar jag ett tag som krönikör här på Lokaltidningen. Nya uppdrag väntar. Men vill du att jag fortsätter plinga hos dig? Vilket jag hoppas. Så häng med mig på Instagram. Malin Matson rätt och slätt. Allt kryper närmare och närmare. Var rädd om dig.

Malin MatsonKRÖNIKÖR